Högerns centerpartiförakt kryper fram

Ledare Artikeln publicerades
 STOCKHOLM 20180424Centerns ledare Annie Lööf intervjuas efter pressträff om att partiet kritiserar men släpper igenom regeringen förslag om ensamkommande flyktingbarn
Foto: AKVELINA SMED/TT
STOCKHOLM 20180424Centerns ledare Annie Lööf intervjuas efter pressträff om att partiet kritiserar men släpper igenom regeringen förslag om ensamkommande flyktingbarn

I veckan meddelade Centerpartiet att de kommer att stödja regeringens förslag om att ge ensamkommande ungdomar en ny chans att stanna i Sverige. De bryter därmed alliansens linje om att vara emot och kritiken har inte låtit vänta på sig.

Den största kritiken kommer från de som ifrågasätter lagförslagets utformning och hävdar att det är rättsosäkert. Kritiker påstår att respekten för asylsystemet riskerar att urholkas när Centern nu väljer att stödja förslaget.

Det hörs främst från företrädande för de övriga allianspartierna, men även Centerpartister själva har sagt att de inte är nöjda med hur förslaget är utformat. Partiet väljer ändå att ge sitt stöd med motiveringen att de medmänskliga konsekvenserna är för stora för att säga nej.

Regeringsföreträdare har inte varit sena med att påpeka att Centerpartiet varit inbjudna att medverka vid framtagandet av förslaget men att de valt att tacka nej.

På sociala medier kan man se annan, mer frän, typ av kritik. Även denna från höger. Centerpartiet sviker alliansen genom att stödja regeringens förslag, låter det. Att de skulle vara illojala och ett stödparti åt Socialdemokraterna. Plötsligt är det som att hela den politiska omvändelse som Centerpartiet gjort, där de gått till höger i fråga efter fråga, helt har glömts bort. Istället har det gamla centerpartiföraktet från höger bubblat upp, något som kanske inte yngre centerpartister känner igen sig i, men där de äldre kan berätta.

Förr i tiden kallades centerns ungdomsaktivister för Åsa-Nisse marxister. Från högerhåll sågs äldre centerföreträdare lite över axeln, ansågs obildade och maktlystna. Det är saker man inte hör nuförtiden annat än möjligtvis hos äldre partimedlemmar i Moderaterna. Men det institutionella minnet av den gamla centern som, tack vare uppgörelser med Socialdemokraterna fick oproportionerligt stort politiskt inflytande, sett till partiets storlek, har aldrig riktigt lämnat den övriga borgerligheten.

Ilskan mot Centerns beslut grundar sig främst i sakpolitiken, den saken är klar. Men det är också så att Ulf Kristerssons parlamentariska strategi att få passivt stöd av Sverigedemokraterna sopades bort, då Jimmie Åkesson inte längre kan lita på att Centerpartiet kommer att föra en regeringspolitik i detta partis smak.

Det betyder att för att säkra makten kommer Moderaterna att tvingas ha ett aktivt stöd av Sverigedemokraterna, vilket innebär förhandlingar och politiska eftergifter. Annie Lööf betonar dock att alliansen fortfarande är hennes huvudalternativ och vi kan därmed vänta oss att Centerpartiet kommer att vara extra lojalt mot sina alliansvänner framgent. Åtminstone fram till valet.