Högervindar i ett nytt landskap

Ledare ,

När jag engagerade mig i kommunpolitiken i Kalmar på 80-talet var KDS lika med en person: Matz Edin. Han var energisk och påläst – och tämligen påfrestande.

I fullmäktige höll han långa anföranden och citerade ur Galaterbrevet. Han framhöll ständigt att KDS inte var ett borgerligt parti.

Matz och de andra, som genomgående var sprungna ur frikyrkorörelsen, kämpade mot aborter och kärnkraft och värnade om exempelvis vapenfri värnplikt. När diplomatiska kåren från Stockholm besökte länet lyckades Matz utverka att gästfriheten på slottet skulle vara alkoholfri, så att inte den franske ambassadören och de andra skulle utsättas för den frestelse det innebär att erbjudas vin till oxfilén.

Våra nu verksamma KD-aktivister utmärker sig genom sin stora flit och är ständigt synliga i media, till skillnad från de regionala och lokala moderaterna, som förefaller att föredra anonymiteten. Men den kristdemokratiska ideologin har onekligen förändrats till det bättre, även om historien kom ifatt partiet i slutet av valrörelsen till Europaparlamentet.

Det finns säkert en del luft i den senaste mätningen av partisympatier (SCB), men siffran 13 procent för KD imponerar. Partiledarens karisma och högerretorik gav resultat.

Samtidigt kan man undra om de intervjuade känner till att partiet slutit upp bakom fyrpartiöverenskommelsen (Jöken) om ”generösare” regler för familjeåterförening. Den totala invandringen 2019 kommer att bli minst densamma som under de senaste åren, ungefär 135 000 nyanlända – två gånger Kalmar – en utveckling som dag för dag förvandlar det Sverige vi känner till ett annat land.

Motståndet mot massinvandringen är grunden till SD:s framgångar. Ständiga skandaler, usel krishantering och godtyckliga uteslutningar har inte brutit trenden. Partiet är nu etablerat som ett av de två-tre största. Efterhand har SD blivit uttalat borgerligt i de flesta frågor.

I detta politiska landskap har moderaterna haft svårt att orientera sig. Den gamla regeln att inte släppa fram partier till höger om M har inte fungerat och nu finns det plötsligt två stycken där. Den – kortsiktigt mycket framgångsrika – så kallade trianguleringen under alliansåren innebar att moderaterna närmade sig traditionella vänsterståndpunkter. Inspirationen kom från Storbritannien, där New Labour triangulerade, men åt andra hållet. Lätt fånget, lätt förgånget.

Vem minns Tony Blair idag? Samma glömska väntar Reinfeldt.

Lägger vi samman opinionssiffrorna för M och KD blir summan 29 procent, klart mera än för S, som ständigt backar. Med passivt stöd av SD finns en borgerlig majoritet på över 50 procent av valmanskåren, i varje fall om vi räknar in de delar av C och L, som inte ville släppa fram Löfven.

Borgerligheten står för liberala idéer om marknadsekonomi, valfrihet, fritt företagande och livsplanering på eget ansvar, men också för konservativa värden som nation, rättssäkerhet, försvar och tradition.

NILS FREDRIK AURELIUS

Kolumnisten är fd riksdagsman (M) från Kalmar