Hoppet om en förändring i Iran måste leva

Ledare Artikeln publicerades

Någonting håller på att hända i Iran.

Det är uppenbart att det finns en regimkritisk opposition i landet som återigen försöker göra sig hörd. Men den sparsamma rapportering från landet gör det svårt att bedöma storleken på proteströrelsen och dess inriktning.

I början tas det röra sig om protester mot regeringens ekonomiska politik, men verkar nu ha växt till en protest mot landets religiösa styre i sig. Det faktum att det redan har skördats dödsoffer bådar inte gott inför fortsättningen.

Den nuvarande regimen kom ju till makten genom en revolution 1979, så man kan lugnt räkna med att den håller ögonen på alla tecken till missnöje. Inga vet bättre än gamla revolutionärer att det som börjar som en gnista snabbt kan bli en förödande brand.

Den iranska revolutionen var inte obefogad. Shahen av Iran hade långsamt men säkert undergrävt sin ställning genom att bedriva en moderniseringspolitik för kultur och näringsliv, men också öka de ekonomiska klyftorna och sina diktatorisk befogenheter politiskt. Det var befogat att vilja bli av med shahen, men medicinen visade sig vara värre än sjukdomen. De reaktionära religiösa krafterna gick segrande ur maktstriderna i oppositionen mot shahen. Den brist på åsiktsfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter som idag präglar Iran är djupt motbjudande.

Det finns skäl att protestera, men också att undra över de demonstrerandes motiv. Är det demokrati de vill ha? Billigare mat? Stora förändringar eller små förändringar? Vilken roll kan man tänka sig att Irans många fiender (främst Saudiarabien) spelar i sammanhanget?

Det är för tidigt att få något hopp av demonstrationerna i Iran. Till det vet vi ännu för lite.

Men det är också för tidigt att förlora hoppet om en utveckling mot frihet och demokrati i Iran.