I skenet av skogsbränderna

Ledare Artikeln publicerades
Skogsbränderna som rasar i Norrland är sannerligen inget avlägset problem. Kalmar län är ett av landets skogstätaste län och har redan haft flera tillbud. Det krävs just nu inte mycket för att en stor skogsbrand ska utbryta.
Foto: Maja Suslin
Skogsbränderna som rasar i Norrland är sannerligen inget avlägset problem. Kalmar län är ett av landets skogstätaste län och har redan haft flera tillbud. Det krävs just nu inte mycket för att en stor skogsbrand ska utbryta.

Det känns som hela Norrland står i lågor och det är hemskt att se.

 

Folk som måste fly sina hem, vattenbombningar med flygplan och helikoptrar, samhällen som förvandlas till spökorter med eld och rök som täcker horisonten. Har man någon gång varit i närheten av en skogsbrand och vet hur fort den kan röra sig, får man ont i magen av att se bilderna från Ljusdal och de övriga drabbade kommunerna.

Särskilt som vi i sydöstra Sverige sitter på vår egen krutdurk efter den långvariga torkan.

Det krävs verkligen inte mycket nu. Ett åsknedslag, en gnista från en maskin eller från en banvall, en osläckt fimp, en glasskärva som ligger i solskenet…det känns verkligen som om hela Sydostsverige skulle kunna gå upp i rök. Allt som krävs är en gnista och att branden inte upptäcks snabbt.

Det går att hålla med räddningschefen i Oskarshamn, Jonas Neldemyr, om att lagstiftningen ska stärkas så att räddningstjänsten kan stoppa skogsavverkning när det är stor risk för bränder. Det är förvånansvärt om en sådan regel inte redan finns eller aldrig provats. Det finns givetvis all anledning att räddningstjänsten har samma befogenhet som ett skyddsombud att kunna stoppa verksamheten på en arbetsplats, men då med hänsyn till den allmänna säkerheten istället för arbetarnas säkerhet.

Man kan givetvis tänka sig att ställa krav på att skogsentreprenörer ska ha ordentlig brandredskap när man arbetar under riskfyllda förhållanden. Däremot är Neldemyrs förslag att skogsentreprenörer ska ha egna avtal med helikopter för vattenbombning inte särskilt välbetänkt.

– Det är ju kanske inte meningen att skattebetalarna ska stå för kalaset om det går åt skogen och räddningstjänsten måste rycka ut, tyckte räddningschefen i Sveriges Radio P4 Kalmar och det är lätt att spontant hålla med.

Men det sista vi vill är att folk som arbetar i skogen börjar fundera över kostnaderna om de upptäcker att det tagit fyr någonstans. Risken är att de försöker släcka på egen hand och antingen själva råkar illa ut eller larmar först när branden blivit stor.

Även om det är sant att gnistbildning från skogsmaskiner är en orsak till skogsbränder, så är det fel att utmåla skogsentreprenörer som skurkar. De arbetar vanligen under en tuff ekonomisk situation och att maskinerna ska stå stilla på grund av vädret ingår knappast i den ekonomiska kalkylen. Där finns det snarare orsak att diskutera uppdragsgivarnas, de stora skogsbolagens ansvar.

Dessutom är det de som arbetar i skogen som bäst kan terrängen och har de utrustning på plats kan vara till hjälp med att skapa brandgator. Mycket talar således för närmare samarbete mellan skogsentreprenörer och räddningstjänst än tvärtom.

Att relationerna mellan alla aktörer i skogen och räddningstjänsten kommer att behöva utvecklas och förbättras råder det inget tvivel om. Ska vi tro vad klimatforskarna hävdar (och det ska vi) är den här sommaren inte ett undantag utan sådana här torrperioder kommer att bli vanligare i framtiden. Det kräver beredskap. Det kommer att i höst finnas anledning att summera erfarenheterna av torkans effekt på lantbruk och skogsbruk med utgångspunkt från att den här sommaren inte är så mycket ett undantag som vi kanske tror.

Den statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap lär ha en hektiskt tid framöver. Skogsbränderna har avslöjat en del gapande hål i den statliga beredskapen.

Men det är det som görs lokalt som när det gäller betyder mest.