Inget nytt med Ulf Kristersson

Ledare Artikeln publicerades

Det tycks alltså, till slut, vara så att Ulf Kristersson har säkrat en majoritet för att bli vald till ny moderat partiledare efter sparkade Anna Kinberg Batra.

Visserligen finns det några länsförbund som framhåller Carl Bildt, men sett till inkomna nomineringar verkar det inte finnas någon tvekan om att Kristersson nu kan börja fila på sitt installationstal till stämman i oktober.

Frågan man dock kan ställa sig är vad valet av Kristersson som moderat partiledare verkligen innebär. Eftersom han har varit Anna Kinberg Batras högra hand som ekonomisk talesman, och någon spricka dem emellan inte har kunnat noteras, lär valet knappast vara uttryck för någon politisk eller ideologisk kursändring.

Sedan kan ju alltid Kristersson själv gå och fundera på några nyliberala idéer som han drev under ungdomsåren – sådana var det sannerligen gott om – men för Moderaternas del verkar partiledarvalet markera en fortsatt vandring längs Anna Kinberg Batras utstakade väg.

Inte heller rörande Moderaternas parlamentariska strategi verkar valet av en ny partiledare markera något nytt. I de intervjuer som Kristersson gjort i närtid uttrycker han samma naiva hållning i fråga om Sverigedemokraterna som både Anna Kinberg Batra och, inte minst, Kristdemokraternas Ebba Busch Thor.

Det framhålls att man inte ska förhandla med Jimmie Åkessons parti. Däremot kan man tänka sig att både tala med SD och, framför allt, tycks man inte ha några problem alls med att regera med mer eller mindre aktivt stöd från det högerextrema partiet.

Naturligtvis är det aningslöst att tro att Sverigedemokraterna bara skulle rulla ut röda mattan åt fyrpartialliansen och sedan utan att få politiskt betalt ge en sådan regering sitt stöd.

Det har både Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) förstått, men varken Kinberg Batra, Kristersson eller Busch Thor tycks ha insett det, eller spelar de bara gränslöst godtrogna.

Således är det mycket svårt att se vad valet av Kristersson som partiledare egentligen innebär. Intrycket är därför att Moderaterna mest väljer en partiledare med annat kön och annan personlighet än Anna Kinberg Batra.

Och som får uppdraget att försöka hyfsa till de katastrofala opinionssiffror som har sin grund i den politik, ideologiska ansats och parlamentariska strategi som i övrigt ska ligga fast.

Peter Akinder