Inte den faktakoll som behövs

Ledare Artikeln publicerades
Det gemensamma projektet Faktiskt.se, är ett försök att motverka spridning av desinformation och falska nyheter men fick redan samma dag som det lanserades stor kritik.
Foto: Björn Larsson Ask/TT
Det gemensamma projektet Faktiskt.se, är ett försök att motverka spridning av desinformation och falska nyheter men fick redan samma dag som det lanserades stor kritik.

Det gemensamma projektet Faktiskt.se, är ett försök att motverka spridning av desinformation och falska nyheter men fick redan samma dag som det lanserades stor kritik.

I veckan lanserades faktagranskningsprojektet Faktiskt.se, som ska granska påståenden från politiker och innehåll som får stor spridning i sociala medier under valrörelsen. Bakom det ambitiösa projektet står Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sveriges Television, Sveriges Radio och Kit.

Syftet sägs vara att motverka desinformation och spridning av falska nyheter, vilket kan anses vara extra angeläget med erfarenheterna av desinformationskampanjer från bland annat Ryssland i presidentvalen i USA och Frankrike färskt i minnet.

Men hur skiljer sig detta projekt från mediernas vanliga faktagranskning och varför får det kritik?

Sammantaget handlar projektet om att skaffa sig gemensamma snarare än nya arbetssätt. De fem medieföretagen tar fram gemensamma arbetsmetoder, en gemensam metodik för att betygsätta sanningsgrad och samlar alla granskningarna på en gemensam hemsida kallad Faktiskt.se.

Tanken är att medborgare ska kunna hitta alla faktagranskningarna på samma ställe, betygsatta efter en femgradig skala, istället för att behöva gå in på varje enskild nyhetskanal.

Häri ligger också en del av problemet.

För även om medieföretagen nu använder en gemensam metodik så arbetar de fortfarande självständigt och fattar sina egna beslut om faktagranskningar.

Men när de samtidigt ska publicera det under ett gemensamt namn så blir alla ansvariga för allt, vare sig de vill det eller inte.

Det sätter också möjligheten att medier ska kunna granska varandra ur spel. För hur skulle det se ut om de plötsligt började publicera granskningar om varandras granskningar på den gemensamma hemsidan? Inte så förtroendeingivande.

Vidare kan vissa frågor helt enkelt inte reduceras till huruvida något är sant eller falsk, eftersom det ibland handlar om retoriska grepp, politiska bedömningar eller om ideologiska ställningstaganden.

Ta till exempel LO:s uttalande att Moderaterna vill sänka lönerna som SVT:s faktakoll flaggade som ”helt fel”, det hårdaste betyget. Samtidigt konstaterar SVT också att Moderaterna faktiskt vill sänka lönen för nyanlända och att det finns en risk att den sänkningen kan sprida sig till närliggande yrken på arbetsmarknaden.

Uttalandet verkar alltså, när granskaren får säga sitt, vara både sant och falskt samtidigt.

Faktagranskning är en vital del i medias uppdrag och är för viktig för att schabblas bort på detta sätt.

Tills dess att mediejättarna samlar ihop sig till någonting bättre än denna gemensamma granskningsmodell är det dock bäst att bilda på sig egen uppfattning genom att gå direkt till källan.

Eller till någon annan som man känner att man litar på.

Alexander Hallberg