Jämlikhet kräver fördelningspolitik

Ledare ,

Onsdagens LO-rapport om inkomstklyftorna mellan löntagarna och makteliten följdes på torsdagen upp av en redovisning i tidningen Dagens Samhälle av inkomstskillnaderna generellt.

Bilden ges av ett Sverige som har dragits isär under de senaste åren – där de välbärgade fortsätter att öka sina inkomster medan de sämst ställdas situationer relativt sett halkar efter.

LO-rapporten visade detta på ett dramatiskt sätt. Man kunde konstatera att storbolagens direktörer drar in lika mycket på ett enda år som en vanlig industriarbetare tjänar under ett helt arbetsliv.

Dagens Samhälles redovisning visar att inkomstskillnaderna växer i befolkningen i stort. I nästan alla kommuner har antalet välbärgade hushåll ökat de senaste fem åren medan antalet fattiga hushåll vuxit. Som mest växte klyftorna under år 2014 och 2015.

Främst beror det inte på att löneskillnaderna har ökat. Snarare är det så att de mest välbärgades kapitalinkomster har vuxit samtidigt som ersättningar från inkomst- och socialförsäkringar inte har ökat i samma takt som lönerna.

Utvecklingen är en del i en flera decennier lång trend. Samtidigt står det helt klart att den gamla alliansregeringens politik eldade på den växande ekonomiska ojämlikheten.

Man kan nämligen inte sänka så många skatter, framför allt för de bäst ställda, och samtidigt försämra så många ersättningar, framför allt för de sämst ställda, och tro att det inte märks och gör skillnd.

Visserligen har inkomstskatten och vissa ersättningar höjts av den rödgröna regeringen. Samtidigt har inte skatterna på kapitalinkomster skärpts. Många sociala ersättningar släpar efter. Exempelvis har inte barnbidragen höjts på många år.

Det som har gjorts räcker alltså inte för att tydligt vända utvecklingen. Mycket mer behöver göras på både budgetens utgifts- och inkomstsida för att fördela om mer och bättre.

Jämlikhet kräver fördelningspolitik.

LO har, för sin del, tillsatt en stor jämlikhetsutredning. Resultatet blir inte bara intressant att ta del av i största allmänhet utan framför allt hur materialet kommer att användas av Socialdemokraterna – oavsett om partiet sitter i regeringsställning efter 2018 års val eller inte.

Partiet talar nämligen allt oftare numera om att klyftorna i samhället måste slutas och statsminister Stefan Löfven har gett sig ut på en turné i landet där han säkert kommer att mötas av frågor om den växande ojämlikheten som många känner.

Det är i alla fall en början.