Julhälsningar från en kloak

Ledare Artikeln publicerades
”Thoralfs svans” önskar god jul på nätet. Eftersom jag är en trevlig grabb på en trevlig tidning har vi strukit över namnen och bilderna. Det finns något som kallas etik. Har man det, vill man inte alltid hänga ut människor till omvärldens spott och spe trots att de gjort sådant man inte gillar.Illustration: Skärmdump från Thoralf Alfssons Facebooksida
”Thoralfs svans” önskar god jul på nätet. Eftersom jag är en trevlig grabb på en trevlig tidning har vi strukit över namnen och bilderna. Det finns något som kallas etik. Har man det, vill man inte alltid hänga ut människor till omvärldens spott och spe trots att de gjort sådant man inte gillar.Illustration: Skärmdump från Thoralf Alfssons Facebooksida

Jag fick en fascinerande julhälsning.

På självaste julafton fick jag ett mejl. Istället för den vid tidpunkten vanliga rubriken ”God jul” stod det ”Jävla pucko”. När jag öppnade mejlet innehöll det följande skaldestycke:

"Till dig jag önskar ett paket

Som smäller som en raket"

Dagen innan hade en samling julklappsrim som jag skrivit till kända politiska profiler publicerats på denna ledarsida. Detta var uppenbart en reaktion på något av dessa rim.

Det tog inte många minuter att hitta ett mönster av orsak och verkan. Namnet på den person som klockan 01.39 var avsändare till det explosiva rimmet, önskade nämligen åtta minuter tidigare denna tidning jämnad vid marken i kommentarsfältet på Sverigedemokraten Thoralf Alfssons Facebooksida.

Alfsson hade mycket riktigt gjort ett inlägg där han kommenterat min poetiska insats och därefter följde en rad kommentarer där jag och min poetiska ådra gavs hätska recensioner.

Ett av inläggen var intressant på grund av sin öppet kriminella tendens:

”Någon som har adress tel till denne skribent. Tänker vidta åtgärder.”

Tre minuter senare gjorde samma person ett tillägg:

”Straffbara sådana.”

Hotfullheterna har polisanmälts, till vilken nytta det nu må vara. Det faktum att jag i kommentarsfältet kallas saker som ”fanskapet”, ”idiot”, ”inavlad” och ”lågbegåvad nolla”, får jag dock svälja. Så högt i taket är det i den svenska offentligheten.

Yttrandefriheten går i nästan alla sammanhang före alla andra överväganden. Mitt och mina kollegors yrke kräver högt i tak och då måste vi också tåla en hel del, även öppna förolämpningar från främmande människor.


Vad var det då som skapat upprördheten?

Jo, Thoralf Alfsson hade kommenterat mitt skaldestycke om Sverigedemokraterna, riktat till Jimmie Åkesson, med orden: "Östra Smålands ledarskribent Joakim Carlsson skaldar idag. Uppenbarligen önskar han livet av Jimmie Åkesson, dessutom på ledarplats."

Detta är givetvis inte sant, men ger mig en välkommen anledning att publicera vad jag faktiskt skrev igen:

”Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson får en brudklänning.

SD, SD, gamle vän

tråkigt att du lever än

men du ser brunaktig ut

så du borde varit slut

Men är du bara klädd till brud

skickar säkert Uffe bud

Långt höger ut en bröllopsdans

Är för dig din bästa chans”


Det är inte frågan om stor skaldekonst, det ska erkännas. Men ingen som kan läsa innantill kan göra den tolkning Thoralf Alfsson gör, att jag önskar livet ur Jimmie Åkesson. Den inledande raden är ”SD, SD, gamle vän"” och det är på det raden både "tråkigt att du lever än" och ”så du borde varit slut” syftar tillbaka. Det är alltså det politiska partiet SD vars fortlevnad jag beklagar och som önskas vara ”slut”, inte Jimmie Åkesson. Han ges brudklänningen såsom varande partiledare för SD, men versen handlar om partiet.

Det Alfsson påstår stämmer alltså inte. Men Thoralf Alfsson har en rejäl svans på sociala medier och när den hör husbondens röst, så viftar den.


Som några kanske minns blev Thoralf Alfsson i december 2015 attackerad av en berusad kvinna ut på krogen. Hon slog honom i ansiktet. Alfsson ansåg att misshandeln hade hatbrottsförtecken.

Den 22 december 2015 skrev jag ett ledarstick där jag konstaterade att det var allvarligt om Alfsson blev attackerad på grund av sina åsikter. ”Vi har väldigt olika syn på världen. Men hans rätt att ha sina åsikter är okränkbar. Om attacken mot honom handlade om politik, måste den därför tas på allvar. Vi kan inte och vill inte ha ett samhälle där folks åsikter gör dem till måltavlor för våld.”

Jag står för vad jag skrev då. Men mannen vars åsiktsfrihet jag försvarade, har hotfullheter mot mig liggande på sin Facebooksida. Inlägg där folk antyder att de vill göra straffbara saker mot mig.


Det belyser ganska tydligt den himmelsvida skillnaden mellan att vara socialdemokrat och sverigedemokrat. För en socialdemokrat är inte demokrati bara ett vackert ord som faller ur käften på en var gång man tror att man har fördel av det.

Nej, demokrati handlar för socialdemokrater även om motståndarnas rättigheter, om allas rätt och möjlighet att göra sin åsikt hörd och under fria former kunna tala, rösta och delta i politiska församlingar.

Men är man sverigedemokrat verkar det inte vara så noga med motståndarnas rättigheter. De kan gott få leva med hot och hat när de nu är så jävla korkade att de har fel åsikter.


Hoten stör mig inte särskilt mycket. De verkar ha tillkommit när glöggfryntligheten runnit av folk mitt i natten och de kollat sina sociala medier eftersom matsmältningen hållit dem vakna.

Men att en person som är politiskt väletablerad och uppenbarligen ska kandidera till riksdagen i årets val kan ge plats åt hotelser mot enskilda på sina sociala medier, bör vara något som vi kan ifrågasätta.

Fortsätter dehumaniseringsprocessen av politiska motståndare så kommer vi att få en generation som tycker det är ”rätt åt” personer som utsätts för politiskt motiverat våld. Var leder det? Idag är det en liten krets i Sverige som kan tänkas ta till politiskt våld, men hur är det i morgon?


Jag kommer givetvis inte att sluta kritisera Sverigedemokraterna, som jag betraktar som den mest destruktiva politiska kraften i Sverige sedan andra världskriget. Jag har av och till utsatts för mobbare i drygt 40 år och hittills har de aldrig fått mig att hålla käften. I det avseendet har inget förändrats.

Det finns tack och lov betydligt bättre diktare än jag. Som Wolf Biermann ur vars ”Uppmuntran” (översatt av PO Enquist och Caj Lundgren) det är värt – och kanske viktigt – att citera följande tänkvärda rader:

Nej, låt dig ej förskräckas

i denna skräckens tid.

Dom hoppas ju på detta,

att innan kampen börjat,

vi gett oss utan strid.