Kamp mot för låga kvinnolöner

Ledare
Per-Olof Sjöö GS-facket, Eva Gouvelin Livsmedelsarbetareförbundet, Marie Nilsson IF Metall, Ulrika Lindstrand Sveriges Ingenjörer och Martin Linder Unionen under en pressträff där facken inom industrin presenterar det gemensamma lönekravet inför 2020 års avtalsrörelse.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Per-Olof Sjöö GS-facket, Eva Gouvelin Livsmedelsarbetareförbundet, Marie Nilsson IF Metall, Ulrika Lindstrand Sveriges Ingenjörer och Martin Linder Unionen under en pressträff där facken inom industrin presenterar det gemensamma lönekravet inför 2020 års avtalsrörelse.

Tre procent i löneökningar kräver fackföreningarna inom industrin. LO kräver också tre procent men lägst 783 kronor i lönelyft. LO-förbunden är inte eniga inför avtalsrörelsen 2020, Kommunal och Pappers förhandlar för sig själva.

Inte minst Kommunal vill bekämpa de orättvisa kvinnolönerna. Det är begripligt att Kommunal tappat tålamodet med de lägre kvinnolönerna. Någon gång måste det synas att löneklyftan mellan könen börjar minska. Det finns än så länge ingen politisk kraft som försvarar ojämställdheten på arbetsmarknaden.

Varför ska en yrkesutbildad undersköterska tjäna sämre än en yrkesutbildad bilmekaniker? Den frågan ställer Kommunals ordförande Tobias Baudin. Det är han som kommer att synas och höras mest i kommande avtalsförhandlingar. På sensommaren bröt ett uppror ut bland landets undersköterskor. Det är uppenbart att de lågavlöna kommunalkvinnorna är beredda att ta till strejkvapnet.

Den svenska exportindustrin har gått bra på senare år. Produktiviteten är god och Industriavtalet som slöts för drygt 20 år sedan har tjänat Sverige väl för att värna arbetsfreden. Men samtidigt har klyftorna ökat. Det har också ökat spänningarna på arbetsmarknaden.

Landets aktieägare har haft goda år. Det är fullt rimligt att fackföreningsrörelsen kräver ökade reallöner och andra satsningar för bättre arbetsmiljö och stärkt jämställdhet.

På måndagen radade företrädare för industrifacken upp sig för att presentera sina krav. Ingen behöver tvivla på att facken tänker ta ansvar för fortsatt konkurrenskraft, trygga jobb och inflation som inte sticker iväg.

Det finns ingen part som sitter på den exakta kunskapen om vad som är rimliga reallöner, produktivitet med mera. Arbetsgivarsidan kommer aldrig att bejaka lönehöjningar oavsett konjunkturläge. De vill alltid bromsa.

Det ligger i den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital. Det är en intressekonflikt som alltid får lösas i hårda förhandlingar och även ibland med konfliktvarsel och strejker.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson meddelade på måndagen att LO vill se mer satsningar till arbetsplatser med låga löner och en stor andel kvinnor. Det ska bli intressant att se hur LO-ledningen agerar efter ett eventuellt konfliktvarsel från Kommunal nästa år.

Tobias Baudin, Kommunals ordförande säger i en kolumn på ledarsidan i Östra Småland på måndagen att hans medlemmar i Kommunal fått nog. Han vill både värna välfärden och medlemmarnas löneutveckling.

Det borde alla landets feminister ställa upp på. Arbetarkvinnorna förtjänar solidaritet. Finansminister Magdalena Andersson, S och statsminister Stefan Löfven, S måste föra en mer expansiv ekonomisk politik för att möta lönekrav och krav på bättre arbetsvillkor i välfärdssektorn.

Hans Bülow

Kolumnisten är politisk chefredaktör, S, för Sydöstran