Kultur- och mediepolitiken blir nästa stridsfält

Ledare Artikeln publicerades
Vi måste med kraft ta strid för demokratins principer och argumentera för ett fritt kulturliv och för fria och oberoende medier, skriver Jonas Hellberg (S).
Vi måste med kraft ta strid för demokratins principer och argumentera för ett fritt kulturliv och för fria och oberoende medier, skriver Jonas Hellberg (S).

Jag träffade Jan Scherman, journalist och tidigare VD på TV4, för ett tag sedan. Många minns säkert hur han under Almedalsveckan 2017 flera gånger blev kallad ”äcklig jude” av en nazist från Nordiska motståndsrörelsen.

Situationen filmades av SVT. Vid vårt möte sa Jan Scherman att kultur- och mediepolitiken kommer att bli nästa stora stridsfält som de främlingsfientliga och nationalistiska krafterna kommer att försöka vinna.

Jag har tänkt en hel del på vad han sa sedan dess. Jag är övertygad att han har helt rätt. Och exemplen på det är skrämmande många. Ta alla påståenden om att public service skulle vara partiska och vänstervridna. Eller att P3 anses som en ”politisk motståndare” av SD. Och inte minst att det offentliga stödet till Byteatern föreslås dras in, att bidragen till studieförbunden och folkbildningen ifrågasätts och att böcker skrivna på andra språk än svenska inte längre ska få köpas in till våra bibliotek.

Allt detta och mer därtill föreslår Sverigedemokraterna.

Attackerna mot kulturen, yttrandefriheten och det fria ordet är inte längre bara verbala. Attackerna tar sig uttryck i konkret politik som nu blir verklighet. I SD-styrda Sölvesborg får kommunens konstnärer, föreningar och studieförbund sina bidrag neddragna med en fjärdedel. Även Folkets hus tappar stora delar av sitt kommunala stöd.

Helt klart står att kulturen, de fria medierna och public service angrips på ett aggressivare sätt än tidigare. Liknande utveckling kan vi se i Ungern och Polen där nationalister har genomdrivit begränsningar i yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen och offentlighetsprincipen.

Skälet till detta är att dessa samhällsområden är strategiskt viktiga om man på allvar vill förändra ett samhälle. Därför är det helt nödvändigt att vi andra inte lämnar fältet fritt. Vi måste med kraft ta strid för demokratins principer och argumentera för ett fritt kulturliv och för fria och oberoende medier.

Jag försökte själv bidra till detta i förra veckan. Jag skrev då en debattartikel apropå den normalisering som KD nu skänker SD när Ebba Busch Thor bjuder in Jimmie Åkesson till lunch och samarbete. Artikeln publicerades först i en tidning här i södra länet. Senare erbjöd jag den även till en tidning i norra länsdelen.

Vad hände? Debattredaktören ville inte publicera min artikel eftersom den innehöll formuleringar som ”grundar sig på åsikter och att detta strider mot tidningens debattregler”. Jag häpnade! Läs gärna den meningen igen! På fullaste allvar ville debattredaktören vidare att jag på förhand skulle anpassa innehållet utifrån vad SD och KD skulle antas tycka och hur de skulle reagera på innehållet.

Givetvis vägrade jag att anpassa artikeln. Texten innehöll ingenting som passerade gränsen för vad man ska kunna uttrycka utan att bli refuserad eller censurerad.

Man kan fråga sig hur demokratin, yttrandefriheten och kulturen ska kunna försvaras när sådant här inträffar? Jag har skrivit debattartiklar sedan 1999 och har aldrig tidigare blivit ombedd att ändra på det här sättet. Var detta ett tecken på att även medierna börjar anpassa sig och dra öronen åt sig? Att journalister inte vågar stöta sig och är rädda för vad den främlingsfientliga opinionen ska säga?

I en tid då nationalistiska partier vill förbjuda utländsk litteratur och öppet angriper fria media så hindrades alltså jag ifrån att framföra mina demokratiska och socialdemokratiska åsikter. Vad ska man säga?

Ur led är tiden, som Shakespeare skrev i Hamlet 1603.

Jonas Hellberg

Kulturpolitiker, S, i Kalmar län