Kulturklåda om böneupprop

Ledare Artikeln publicerades
Ungefär den här reaktionen är böneutrop värda och om några veckor är det förmodligen allt det blir i Växjö. En icke-fråga har blåst upp till absurda proportioner.
Foto: Joakim Carlsson
Ungefär den här reaktionen är böneutrop värda och om några veckor är det förmodligen allt det blir i Växjö. En icke-fråga har blåst upp till absurda proportioner.

Det har varit en fascinerande vecka. Få saker har någonsin varit löjligare än den enorma bevakningen och diskussionen kring böneutropen i Växjö. Det är en av de bisarraste sekvenserna i svensk nutidshistoria och att få verkar inse det är vad som oroar mig mest.

Man kan väl säga att det inte tillhör vanligheterna att alla möjliga medier direktsänder från en presskonferens om polisens beslut i en lokal ordningsfråga.

Att en moské i Växjö har begärt och fått tillstånd att varje fredag göra ett böneutrop har lett till höga blodtryck hos landets högerdebattörer och islamofober. Sociala medier har fyllts av åsikter präglade av en deprimerande enfald.

Beviset för att hela debatten är absurd är att Ann Heberlein varit djupt engagerad i den. Heberlein är en före detta lektor i teologisk etik som satsar på att bli vald till riksdagen för Moderaterna. Dessutom är hon en ”känd debattör”. Som sådan är hon för den intellektuella nivån på den svenska debatten vad socker är för en bensinmotor.

Heberlein hävdar att böneutrop skulle vara ett ingrepp i religionsfriheten. Hon påstår att religionsfrihet innebär rätten att slippa oönskad religiös påverkan.

Tänk om hon hade haft rätt i det! För teoretiskt hade jag då kunnat kräva att alla religiösa budskap försvann ur min väg. Alla, från sjungande frälsningssoldater till Hare Krishna-munkar, hade jag kunnat be polisen släpa bort ut min åsyn från gator och torg, ty de kränker med sin vilja att påverka mig min religionsfrihet.

Inte ens en inbitet sekulär socialistisk ateist som jag anser det vara rimligt.

Stöder man sig på Heberlein får man dock det perfekta argumentet mot skolavslutningar i kyrkan. Betyder religionsfrihet att man ska slippa oönskad religiös påverkan, kan man inte gärna begära att barn och föräldrar med andra övertygelser ska behöva gå till en ultrareligiös miljö som en kyrka på skolavslutningen.

Ett böneutrop är inte ett försök att påverka någon. Böneutrop är en signal till att man ska samlas.

Församlingen i Växjö jämför det med kyrkklockor. Ann Heberlein anser att det inte är en korrekt jämförelse eftersom böneutropet är ”missionerande”, det framför ett budskap. Jag tror dock hon får svårt att hitta någon som blivit omvänd av ett böneutrop.

Och även om så vore? Ingen har rätt att tvinga på någon annan sin tro eller sina åsikter, men det betyder inte att det offentliga rummet är fredat från dem. I så fall vore mötesfrihet och demonstrationsfrihet helt meningslösa rättigheter. En demonstration eller ett torgmöte samlas ytterst sällan för att uttrycka åsikter som alla som rör sig på platsen håller med om.

Det är faktiskt oerhört underhållande att Heberlein, som själv är kristen, hävdar att ”missionerande” i det offentliga rummet är ett grundlagsbrott. I så fall måste Jesus vara den ursprunglige anstiftaren till brottet, eftersom han uppmanade sina följare att gå ut och missionera.

Givetvis har alla rätt att synas och tala. Och alla andra har rätt att strunta i budskapet.

För Heberlein och alla andra som behöver betablockerare vid tanken på böneutrop handlar det givetvis inte om religionsfrihet eller yttrandefrihet. Det handlar om kulturklåda. Sådant som de inte gillar ska inte få synas i det offentliga rummet.

Men det är ingenting som svenska lagar skyddar oss ifrån eller borde skydda oss ifrån.

Att överhuvudtaget den typen av resonemang förs, visar hur förödande Sverigedemokraternas påverkan varit på den svenska debatten och framförallt på högerns så kallade intellektuella.

Friheten att yttra sig offentligt kan inte bara tillhöra mig och folk som håller med mig. I så fall blir den meningslös.

Dessbättre går lagar och praxis väldigt långt för att skydda yttrandefriheten. Polisen i Göteborg godkände i höstas att nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen skulle få demonstrera, trots att det krävde oerhörda resurser för att garantera säkerheten. Nazisterna fick också demonstrera i Ludvika och Boden på första maj, vilket naturligtvis var avsett som en provokation mot arbetarrörelsen.

Jag kan tycka att det är vidrigt, men anser polisen att säkerheten kan garanteras finns det inget skäl att inte låta detta avskum demonstrera.

Men ett land som tål nazister på gatorna i frihetens namn, måste också tåla böneutrop. Annars har man skapat frihet för nazister, men inte för andra.

Frågan om böneutrop har uppenbart hanterats som den ska av polisen. Den muslimska församlingen var redan i sin ordinarie ansökan tydlig med att man kunde anpassa ljudstyrkan efter förhållandena i Växjö. Då fanns det inga juridiska eller logiska skäl att säga nej till böneutropet.

Religionsfriheten och yttrandefriheten gäller.

Heberlein och de som håller med henne får väl sätta händerna för öronen.

De borde ha satt dem för munnen. Dessbättre kan jag inte tvinga dem till det.