Låt oss inte ropa hej än

Ledare Artikeln publicerades
Centerledaren Annie Lööf har ännu inte sagt skarpt nej till Ulf Kristersson inför nästa veckas statsministeromröstning i riksdagen. Frågan är alltså inte avgjord än.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Centerledaren Annie Lööf har ännu inte sagt skarpt nej till Ulf Kristersson inför nästa veckas statsministeromröstning i riksdagen. Frågan är alltså inte avgjord än.

För den som följer nyhetsflödet och noterar de hårda partiledarord som fälls på den borgerliga kanten är det inte svårt att dra slutsatsen att nästa veckas statsministeromröstning om Ulf Kristersson redan är avgjord - och att det blir ett rungande nej.

Den saken ska man emellertid inte vara alldeles säker på. Den som lyssnade noga till vad Kristersson sa i sina kommentarer upptäckte att han lanserade en liten fiffighet som möjligen skulle kunna locka centerpartister och liberaler att, trots allt, lägga ner sina röster.

Kristersson önskade nämligen att de allianspartier som står utanför hans planerade ministär ”ger den nya regeringen ett år.” Han gjorde klart att när ett år har gått så ”gör vi en gemensam utvärdering av resultatet”. Med denna utvärdering som grund så kan partierna antingen bestämma sig för att bredda regeringen med Centerpartiet och Liberalerna eller så kan dessa partier ”i varje läge se till att regeringen avgår, om man tycker att politiken som förs inte överensstämmer med Alliansens”.

Vad talmannens statsministerkandidat gjorde var alltså att ge de två så kallade liberala partierna en möjlighet att släppa fram honom till en ettårig provanställning. Centerpartiet och Liberalerna kan i sin tur säga att de inte ger en regering något stöd när man lägger ner sina röster, eftersom de lade ner rösterna även när Stefan Löfven (S) valdes år 2014.

Anser inte Annie Lööf och Jan Björklund att Ulf Kristersson under ett års prövotid har förmågan att förverkliga allianspolitik och, dessutom, utan att förhandla med Sverigedemokraterna, så kan de avsätta honom. Utvärderingen ska göras gemensamt. Alliansen ska hållas ihop även om de fyra partierna inte sitter i samma regering. Så agnar alltså Kristersson kroken.

Visserligen gjorde Jan Björklund snabbt klart att hans parti kommer att rösta nej. Men det behöver inte betyda så mycket eftersom Liberalerna är ett för litet parti för att tillsammans med de rödgröna bilda den riksdagsmajoritet på 175 mandat som krävs för att stoppa Kristersson som statsminister.

Men Annie Lööf var i sina kommentarer inte lika glasklar som när hon för två veckor sedan meddelade att hennes parti skulle rösta nej till Kristersson med hänvisning till Sverigedemokraterna. Förutom det uttryckta missnöjet med att hon inte fick ett sonderingsuppdrag av talmannen stannade hon vid att ställa frågor till Kristersson hur han tänkt sig regera utan att ta hänsyn till Jimmie Åkessons parti.

Svaret hade hon i princip redan fått av Kristersson: ge mig ett år så får du se, tycker du inte om det, så säg det i vår gemensamma utvärdering och blir vi inte överens så avsätt mig!

Naturligtvis talar ändå det allra mesta för att Centerpartiet och Liberalerna har ryggrad nog att avvisa en statsminister, och en regering, som har riksdagens högerextrema parti som parlamentariskt stödhjul. Sveket skulle nämligen vara enormt om de inte stod fast vid vad de sagt tidigare.

Men innan omröstningen är genomförd ska man inte ropa hej. Med en hel vecka kvar till omröstningen ska man inte, trots det sönderfall och de känslostormar som nu präglar allianssidan, ta ut någonting i förskott.