Ljuv musik från finansdepartementet

Ledare
Finansminister Magdalena Andersson (S) öppnar nu för att ändra det så kallade överskottsmålet.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Finansminister Magdalena Andersson (S) öppnar nu för att ändra det så kallade överskottsmålet.

Naturligtvis låter det som ljuv musik som nu strömmar ut från finansdepartementet när finansminister Magdalena Andersson (S) nu, enligt en intervju i Svenska Dagbladet, öppnar för att ändra det så kallade överskottsmålet till ett balansmål i de offentliga finanserna.

Sett till att statsskulden har pressats tillbaka den lägsta nivån på över 40 år, att det finns stora behov av investeringar i trafikinfrastruktur och i kommuner och regioner samt att befolkningen både växer och åldras, finns det ingen anledning för den offentliga sektorn att fortsätta redovisa stora överskott.

En anpassning till den så kallade verkligheten – att det räcker att den offentliga verksamheten visar balans i finanserna som genomsnitt under en konjunkturcykel – vore precis lagom.

Det skulle innebära att åtskilliga miljarder kronor frigörs för produktiva investeringar.

Det skulle kunna göra påtaglig skillnad i ett land som idag, på grund av egna regler, inte kan använda sina resurser för att hävda kvaliteten i välfärden och genomföra långsiktiga satsningar i bland annat vägar och järnvägar.

Ett ändrat överskottsmål skulle underlätta möjligheterna att göra något rejält åt det otillräckliga pensionssystemet.

För Magdalena Andersson är dock inte denna uppfattning uttryck för ett tillfälligt infall.

Finansministern upprepar i princip bara den ståndpunkt som Socialdemokraterna hade när man i samförstånd mellan partierna för några år sedan ändrade det gamla överskottsmålet om en procent av BNP till en tredjedels procent.

Just eftersom dagens finanspolitiska ramverk är byggt på en överenskommelse över blockgränsen ska man dock inte hysa överdrivna förhoppningar om att det kommer att ändras i närtid.

Överskottsmålet är visserligen, sedan länge, omodernt och passé. I princip var även det nya överskottsmålet föråldrat redan man slöt överenskommelsen år 2016. 90-talskrisen är nämligen sedan länge nedkämpad.

Sett till samhällets skuld- och förmögenhetsutveckling finns det ingen anledning att ha den tvångströja på som överskottsmålet representerar.

Men man kan anta att de borgerliga inte är särskilt pigga på att ändra ett mål som tvingar den sittande regeringen att hålla plånboken stängd.

Även om ett ändrat mål skulle innebära större möjligheter för dem själva att genomföra ännu större skattesänkningar lär de knappast visa någon entusiasm för ett nytt balansmål eftersom de är livrädda för en socialdemokrati som driver en betydligt mer aktiv välfärds- och investeringspolitik än hittills.

Man kan anta att inte minst Moderaterna och Kristdemokraterna kommer att hävda att Socialdemokraterna nu vill bryta den överenskommelse om det finanspolitiska ramverket som finns.

Men de ska inte orera om vikten av att hålla överenskommelser över blockgränsen med tanke på att de ensidigt bröt den så kallade Decemberöverenskommelsen efter mindre än ett år och nu kräver stora förändringar i energiöverenskommelsen för att inte hoppa av densamma.

Nu återstår att se om Magdalena Anderssons öppning för ett ändrat överskottsmål mest är uttryck för munväder och för att stilla en intern opinion inom arbetarrörelsen eller om hon verkligen tänker ta en strid mot borgerligheten i frågan.

Gör finansministern det sistnämnda vore det välkommet.