Löfvens skatteinvit

Ledare Artikeln publicerades
Statsminister Stefan Löfven (S) vill ha en blocköverskridande överenskommelse om skattepolitiken.
Foto:Jonas Ekströmer/TT
Statsminister Stefan Löfven (S) vill ha en blocköverskridande överenskommelse om skattepolitiken.

I Stefan Löfvens ambition att nå blocköverskridande lösningar var det i veckan dags för skattepolitiken. Statsministern gav beskedet att han efter valet, om han fortfarande leder regeringen, tänker bjuda in de andra riksdagspartierna för att försöka genomföra en ny skattereform.

Självfallet är det en utmärkt ambition. Den så kallade århundradets skattereform, som genomfördes för snart 30 år sedan, behöver genomgå en renovering. Den gången, i början på 90-talet, var det Socialdemokraterna och Folkpartiet som gjorde upp. Säkert är det inte att låta fantasin löpa alldeles för långt att tro att Stefan Löfvens vilja är att åstadkomma något liknande.

Man ska dock komma ihåg att en blocköverskridande överenskommelse om skatterna är betydligt lättare sagt än gjort.

Dels lär det behövas fler partier än Socialdemokraterna och Liberalerna om det ska kunna bli en reform med brett parlamentariskt stöd.

Dels är Liberalerna, numera, ett parti som bejakar blockpolitikens form och idé på ett helt annat sätt än förut. Med andra ord är det skillnad mellan Bengt Westerberg och Jan Björklund.

Dels ska man komma ihåg att skattefrågorna är – och har alltid varit – politisk dynamit. De har ständigt vållat politisk strid. De är centrala för vår samhällsmodell.

Skattefrågorna är ofta djupt ideologiska men också rätt påtagliga för de som ska betala dem.

Det bör dock inte hindra Stefan Löfven från att försöka. Flera krav måste emellertid, framför allt ur en socialdemokratisk synvinkel, ställas på en ny skattereform.

För det första måste ett nytt skattesystem klara att finansiera ett välfärdssamhälle som omfattar alla och som håller hög kvalitet.

Det är alltså inte möjligt att sänka det samlade skatteuttaget. Snarare kommer det att behövas mer resurser om välfärdens nyttigheter ska betalas gemensamt. Dessutom står vi inför stora investeringar i sådant som skolor, äldreboenden och trafikinfrastruktur.

För det andra måste skatterna bidra till större utjämning av inkomster och förmögenheter. Den ekonomiska ojämlikheten i Sverige har ökat under senare år.

Till del förklaras det av att fastighetsskatten avskaffats, liksom skatter på arv, gåvor och förmögenheter. Kapital beskattas förhållandevis lågt. Fördelnings- och utjämningspolitik måste bedrivas även på statsbudgetens inkomstsida. Löfven har här öppnat för ett högre skatteuttag för de allra mest välbeställda.

För det tredje måste skatterna stimulera arbete, produktion och omställningen till ett miljövänligare samhälle.

Det är inte alldeles enkelt. Ofta finns det, för att bara ta ett exempel, en uttalad vilja att sänka skatter på arbete och produktion till förmån för högre skatter på miljöfarlig verksamhet och konsumtion. Är det möjligt att göra utan att urholka en trygg skattebas som behövs för att betala välfärden?

För det fjärde måste skatterna vara helgjutna och begripliga. Så långt det är möjligt bör man undvika olika avdrag som skapar skevheter och märkliga undantag i skattesystemet.

Det är rimligt att samma inkomst – oavsett om den kommer från lön, pension eller arbetslöshetsförsäkring – inom ramen för ett progressivt skatteuttag beskattas på samma sätt. Mer enhetliga momssatser vore önskvärt.

Kan vi dessutom fortsätta ha så orimligt stora skillnader i inkomstbeskattning beroende på vilken kommun eller vilket landsting/region vi bor i?

Att resonera kring dessa och säkert även många andra frågor är en bra början. På flera sätt vore det bra om det finns en tydlighet och förutsägbarhet i ett framtida skattesystem.

Därför gör Stefan Löfven, om han sitter kvar i ämbetet efter höstens val, rätt som bjuder in fyrpartialliansen till diskussion, även om man inte ska tro att det går att få Vänsterpartiet att ta Moderaterna i hand om skattepolitiken.

Peter Akinder