Lööf förvanskar historien

Ledare ,
Annie Lööf ska inte fara med osanning om de gånger som Centerpartiet har regerat och efterlämnat stora svarta hål i den offentliga ekonomin.
Foto:

Centerpartiledaren Annie Lööf har opinionsvinden i seglen, men bör nog försöka hålla sig till det korrekta och nyanserade om hon ska kunna föra sitt parti framgångsrikt i hamn i nästa val.

Artikeln publicerades 18 oktober 2017.

Väljarna brukar nämligen inte uppskatta politiker som skruvar på sanningen eller förvanskar historien i egna syften.

I förra veckans partiledardebatt i riksdagen försökte exempelvis Lööf göra gällande att Centerpartiet ständigt får städa upp efter socialdemokrater som inte kan hålla i slantarna, och att det är orsaken till att borgerliga regeringar brukar få börja sina regeringsperioder med att vända underskott till överskott.

Ibland tar man sig för pannan.

I själva verket är det ju precis tvärtom. Det är borgerliga regeringar som regelmässigt har lämnat efter sig stora underskott som socialdemokrater har tvingats röja upp efter.

Egentligen vill nog ingen göra något stort nummer av historien, men det är bara att skriva årtalen 1976-1982, 1991-1994 samt 2006-2014 som en brutal påminnelse. Det är tre borgerliga regeringsperioder som ur ekonomisk synvinkel inte var några succéer, för att uttrycka saken milt.

Man kan alltid räkna och redovisa saker på olika sätt. Statistik går att vrida och vända på. Men det går inte att komma ifrån att varje gång de borgerliga har regerat har man ärvt jämförelsevis goda offentliga finanser, och varje gång efterlämnat det rakt motsatta.

Det var eländigt år 1982; efter sex borgerliga regeringsår och fyra olika regeringar varav tre med Thorbjörn Fälldin (C) som statsminister. Den gången fick S-regeringar med Palme, Carlsson och finansminister Feldt städa upp – och arbetet tog stora delar av 80-talet.

Det var ännu värre år 1991-94, då Sverige under Carl Bildts ledning, och med Centerpartiet i regeringen, fick uppleva 500 procents ränta, missväxt i ekonomin, rekord i konkurser, rekordartad arbetslöshet och fördubblad statsskuld. Läget var faktiskt så illa att Centerpartiet under några år av insikt utanför regeringen, 1995-1998, förtjänstfullt deltog i det ekonomiska saneringsarbetet tillsammans med den socialdemokratiska regeringen Persson.

Det var inte heller särskilt imponerande under alliansregeringen Reinfeldt som efter åtta års regerande lämnade år 2014 med ett underskott i de offentliga finanserna på 61 miljarder kronor och en arbetslöshet som hade rakat i höjden.

Att det gick åt skogen under dessa tre olycksaliga regeringsperioder berodde inte bara på svag ekonomisk utveckling, utan också på att inte minst Bildt- och Reinfeldtregeringarna drev igenom stora skattesänkningar.

Visst sparade man – alla vet nog på vilka grupper – men det räckte ändå inte för att betala skattesänkningarna, utan svarta hål uppstod i de offentliga finanserna.

Självklart kan man skylla på att borgerliga regeringar haft otur och socialdemokratiska regeringar haft tur, eftersom det finns en världsekonomi som påverkar den inhemska ekonomin.

Men det gemensamma för dessa tre olycksaliga underskottsperioder är att de borgerliga har styrt och att Centerpartiet har varit med – varje gång. En gång kan som bekant vara en tillfällighet, men tre gånger är definitivt en trend.

Vi begär inte att Annie Lööf ska redovisa detta i dagens debatter. Trots allt är det framtiden som vi ska tillbringa resten av våra liv i.

Men nog kan man begära att Lööf i alla fall inte ska förvanska historien om vem som har städat efter vem i fråga om finanserna.