Mätningar och demokratin

Ledare Artikeln publicerades
Fem socialdemokratiska riksdagsledamöter – Johan Andersson, Eva Lindh, Johan Löfstrand, Mattias Ottosson, Erica Nådin – vill se över möjligheten att reglera publiceringar av opinionsundersökningar i nära anslutning till offentliga val.
Foto: JESSICA GOW / TT
Fem socialdemokratiska riksdagsledamöter – Johan Andersson, Eva Lindh, Johan Löfstrand, Mattias Ottosson, Erica Nådin – vill se över möjligheten att reglera publiceringar av opinionsundersökningar i nära anslutning till offentliga val.

Det brukar ibland sägas att det bara finns en enda riktig opinionsmätning och det är den som genomförs på valdagen.

Fem socialdemokratiska riksdagsledamöter – Johan Andersson, Eva Lindh, Johan Löfstrand, Mattias Ottosson, Erica Nådin – vill nu se över möjligheten att reglera publiceringar av opinionsundersökningar i nära anslutning till offentliga val.

De har inlämnat en riksdagsmotion i ärendet. På torsdagen publicerade de fem parlamentarikerna en debattartikel på nyhetssajten Altinget.

Det är klart att man kan diskutera i vilken utsträckning som publicerade mätningar, liksom en del annat som redovisas i medierna, påverkar väljarnas beteende på valdagen.

Väljare kan exempelvis fatta andra beslut än de normalt skulle göra. Ett parti som är på väg att ramla ur riksdagen skulle både kunna få extra röster för att klara sig kvar men också tappa röster om väljarna ser att deras valsedel riskerar att inte ge riksdagsmandat. Några kanske till och med väljer att rösta med det parti som enligt publicerad mätning har vinden i ryggen.

Resultat i opinionsmätningar kan förmodligen även påverka hur partierna beter sig och göra avtryck i media. Dessutom vet vi att många opinionsmätningar ifrågasätts, allt beroende på vilket urval de har, vilka frågor som ställs, hur materialet räknas ihop samt hur resultatet presenteras.

De fem motionärerna menar att målsättningen för demokratin är att väljarna röstar på det parti som de har mest sympati för. De menar helt enkelt att publicerade opinionsmätningar, i alla fall nära inpå valdagen, skulle kunna vara ett hinder.

Men även den som har goda föresatser kan ibland hamna snett.

Skulle mediernas möjlighet att värdera, publicera och uttrycka åsikter om sammanräknade opinionsyttringar inskränkas, exempelvis med hjälp av lagstiftning, så vore det knappast förenligt med yttrande- eller pressfriheten. Frågan är om det ens skulle vara möjligt för medierna att publicera enkäter som är gjorda med människor på gator och torg.

Nog för att det fanns medier som i senaste valrörelsen själva valde att avstå från att på nyhetsplats publicera resultat från opinionsmätningar. Men man kan vara säker på att om etablerade svenska medier inte publicerar mätningar så skulle andra och mindre seriösa aktörer göra det. Med säkerhet skulle partierna själva fortsätta med sina mätningar vars resultat bara egna valarbetare får vetskap om, men inte medborgarna i allmänhet.

Bättre för väljarna i deras demokratiska gärning vore det knappast. Snarare måste alla aktörer i en valrörelse, oavsett om de är politiker, medborgare eller medier, lära sig att se enskilda mätningar och deras resultat för vad de är – varken mer eller mindre.

Istället för att oroas över hur väljarna påverkas av opinionsmätningar vore det bättre om partierna grubblade över i vilken utsträckning de själva låter resultat i interna mätningar påverka budskap och politiskt innehåll.

Med tanke på de många riskminimerande politiker, räddhågsna partier och likformiga valkampanjer vi har i vår land är det nog, trots allt, ett större problem än det som de fem riksdagsledamöterna pekar på.