Medlemsinflytande eller toppstyrning?

Från högerkanten/Nils Fredrik Aurelius Artikeln publicerades

När nu partierna fastställer sina listor inför valet slås man av några påtagliga tendenser: politikens professionalisering, toppstyrningen, det minskade medlemsinflytandet och den svaga interndemokratin.

Det har blivit allt vanligare att ha politik som yrke i Sverige. Antalet kommunal- och regionråd ökar liksom de politiska sekreterarna. Inte minst genom det dagliga umgänget får detta sammansvetsade gäng ett övertag gentemot fritidspolitikerna, som även har annat att tänka på.

Den landstingslista som Moderaterna i Kalmar län satt ihop för södra delen bär syn för sägen med idel heltidspolitiker och politiska broilrar på de främsta platserna.

I vissa partier har toppstyrningen alltid varit påtaglig. Inom Socialdemokraterna ska en allsmäktig valberedning jämka samman kraven från LO, SSU, PRO och andra särintressen och dessutom könskvotera, eftersom man inte tror att kvinnor kan ta sig fram av egen kraft. Inom Sverigedemokraterna kontrolleras alla riksdagslistor centralt, eftersom medlemmarnas omdöme inte går att lita på.

De borgerliga partierna har traditionellt haft rådgivande provval, där den som betalat sin medlemsavgift fått rangordna kandidaterna. Så fungerar det fortfarande på de flesta håll, men inte bland Moderaterna i Kalmar län, där i stället en kommitté plockar fram ett antal namn som sedan rangordnas på ett nomineringsmöte. Resultatet blir då tämligen oförutsägbart, som riksdagslistan visar.

Även den som inte tror på könskvotering - och inte någon annan kvotering heller - måste tycka att det är mindre lyckat med fyra medelålders män i toppen.

Alla partier strävar efter röstmaximering och vill därför att listorna ska innehålla en blandning av unga och gamla, män och kvinnor. I riksdagsvalet kan kanske M i länet klara sig bra ändå. I det valet röstar väljarna på parti - eller rent av på partiledare - i första hand, medan kandidaterna i valkretsen är mer eller mindre okända.

Den kommunala nivån är den där väljarna ofta känner eller åtminstone mött kandidaterna. Det gör att Kalmarmoderaternas nomineringsstämma nu i början av februari blir särskilt intressant.

Gruppen har haft svårt att göra avtryck under mandatperioden. Endast två namn sticker ut: den flitige och uppslagsrike Per Dahl, som dock verkar gå i otakt med gruppen, och fribytaren Jan-Ingemar Lundström. Den senare ska bort från listan, meddelade nyligen en självutnämnd talesperson med släkt och vänner i nomineringskommittén.

Håkan Juholt, frispråkig tidigare S-politiker, uttryckte nyligen sin oro för att de demokratiskt valda företrädarna tappar inflytande till experter och byråkrater. En minst lika stor fara för demokratin är nog yrkespolitikernas och politrukernas maktövertagande.

NILS FREDRIK AURELIUS

Kolumnisten är fd riksdagsman (M) och demokratiutredare från Kalmar