Medlöperiet begär förtroende

Ledare ,
Konservatism hör hemma i återvinning, borde släppas ner i tunnan och skickas i väg för att bli något annat och bättre. Men i Sverige fiskas just nu istället det gamla skräpet upp i tunnan igen för att den stanken ska dölja den som uppstår när högern vill samarbeta med Sverigedemokraterna.
Foto: Joakim Carlsson
Konservatism hör hemma i återvinning, borde släppas ner i tunnan och skickas i väg för att bli något annat och bättre. Men i Sverige fiskas just nu istället det gamla skräpet upp i tunnan igen för att den stanken ska dölja den som uppstår när högern vill samarbeta med Sverigedemokraterna.

Det har varit en fascinerande vecka.

Det är just nu uppenbart att den svenska högern försöker upp- amma ett försvar för det oförsvarliga. Det var förutsägbart att hugenbergarna skulle bli en högljudd del av opinionsbildningen kring regeringsförhandlingarna.

Det har inte varit någon hemlighet att ledande högerprofiler betraktar världen väldigt enkelt: riksdagsvalet gav 144 röster till de rödgröna och 205 till ”icke-socialistiska” partier. Då kan givetvis de ”icke-socialistiska” bilda regering.

Det lilla problemet är förstås att allianspartierna lovat sina väljare att inte göra en regering beroende av Sverigedemokraterna.

Göteborgspostens politiska chefredaktör Alice Teodorescu har i flera år pläderat för att allianspartierna ska samarbeta med Sverigedemokraterna och ser ingen fara i det. Hon menar att alla vi som varnar för samröre med SD överdriver: ”det handlar om proportioner, om att vara försiktig med att ropa att vargen kommer när det mest handlar om en vilsen lus.”

Det känns nästan genant att påpeka det självklara: vettiga människor söker inte samarbete vare sig med vargar eller löss.

Sverigedemokraterna är givetvis inte vargar eller löss. De är ett extremt parti som målar upp Sverige som hotat av invandring och kulturell mångfald och hävdar att demokrati i praktiken kräver likriktning.

Partiet betraktar sig självt som nationens räddare undan de nuvarande partierna som nedlåtande brukar benämnas ”sjuklövern”. De ställer sig själva som motsatsen till de partier som har en lång demokratisk tradition och står för en ofta inhuman radikalitet i sina lösningar.

Det är inte ett vanligt politiskt parti vars ambitioner ryms inom det demokratiska systemet. Att släppa fram ett sådant parti till makt kommer att snabbt få stora följder.

Teodorescu och hennes meningsfränder leker med elden i tron att det är elden som ska bränna sig.

PM Nilsson i Dagens Industri skrev en artikeln under rubriken ”Lita på högern”.  Hans tes där är att ”sett i backspegeln har svensk politik visat en svag motståndskraft mot trender som varit mer destruktiva än progressiva”.

Om han det syftat på 1980-talets nyliberala våg hade man kunnat hålla med. Men Nilsson talar bland annat om skolpolitiken och nämner specifikt Läroplanen för Grundskolan 80. Nilsson hävdar att med mer konservatism och mindre reformiver då hade skolan varit bättre idag.

Problemet är att medan LGR 80 gällde var svensk undervisning fortfarande i världsklass. Det var först senare Sverige tappade i kunskapsmätningarna.

Nilsson hånar givetvis också alla som varit för en generös flyktingpolitik. Även där hade krävts mer av konservatism. Men det är en rätt färsk insikt. För drygt tio år sedan visste samme Nilsson att  ”städbranschen, taxinäringen, småbutikerna, kollektivtrafiken, restaurangerna, skomakerierna och äldrevården skulle få stänga igen om de senaste 30 årens flyktingmottagande aldrig skulle ha inträffat”.

På den tiden kallade han också SD ”rasistiskt”. Numera anser han att ”den nordiska nynationalismen går att leva med”. Att den kanske inte är mer än ett ”släpankare” på förändringstakten i de nordiska länderna.

Det enda man kan säga om det är att Nilsson visar prov på stor blåögdhet och minimal ryggrad. Att gå från att se SD som rasistiskt till att tycka att partiet kan vara en välbehövlig fartdämpande kraft i svensk politik är självbedrägeri i absolut elitklass.

Att lita på de konservativa krafterna idag är lika galet som om man skulle ha låtit dem lösa rösträttsfrågan på egen hand för 100 år sedan. Svenska konservatism har egentligen inte bidragit med mycket när det gäller den praktiska politiken sedan rösträttens genombrott.

När Moderaterna dominerat regeringar har det snarast varit nyliberalism som varit ideologin, inte konservatism. Sanningen är att konservatism inte vinner val i Sverige. Det är en anledning till att vi har ett välfärdsland.

Vad allt handlar om just nu för högerns opinionsbildare är att skyffla fram alla argument för att allianspartierna ska samarbeta med SD.

Teodorescu och Nilsson förminskar därför skillnaden mellan SD och andra partier.

Visst vill vi alla ha bra förevändningar när vi vill göra något som är fel och omoraliskt. Men att se SD som en liten lus eller att uppmana folk att lita på högern är att vilja förminska hotet från extremhögern för att man vill ha makt.

Det enda hugenbergarna ser är att om man släpper in SD i stugvärmen skulle de icke-socialistiska partierna ha 58 procent av rösterna. Det låter ju frestande mycket som grunden för ett långt maktinnehav för högern.

Inte ens de förutsägbara följderna att de liberala partierna skulle gå under och det redan idag splittrade Moderaterna förlora ännu fler väljare till SD, hindrar den här makthungriga enfalden.

Det finns idag ingen höger i Sverige att lita på. Kampen mellan anständighet och medlöperi är fortfarande inte avgjord.