Modig, modern och mänsklig

Ledare
Margot Wallström (S) har nu lämnat uppdraget som Sveriges utrikesminister. Hennes tidigare medarbetare Laila Naraghi skriver kolumn om hennes gärning.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Margot Wallström (S) har nu lämnat uppdraget som Sveriges utrikesminister. Hennes tidigare medarbetare Laila Naraghi skriver kolumn om hennes gärning.

”...men det är ju inte USA som bestämmer vår politik.” Orden var Margot Wallströms när hon hösten 2014 som nytillträdd utrikesminister kommenterade USA:s kritik av Stefan Löfvens första regeringsförklaring. Han hade aviserat att Sverige avsåg erkänna Palestina.

Med sitt svar återställde Margot en av de viktigaste delarna av svensk utrikespolitik: Det är vi själva som beslutar om den, och vi allena.

Under regeringen Reinfeldts åtta år hade det varit ett väldigt svassande inför USA. Nog för att vi var många som firade när Obama valdes till amerikansk president 2008 – men det var för USA:s egen skull och för att världen nu skulle slippa Bush. Inte för att vi ville ha amerikansk dominans över vår politik.

Saudiarabien, Israel och Ryssland har med höga tonlägen försökt diktera svensk utrikespolitik. Men alla har getts liknande svar: Förutom en saklig förklaring av orsakerna bakom de svenska ståndpunkterna, också tydliga besked om att det är vi själva som bestämmer dem.

I och med erkännandet av Palestina fick Margot något som i det närmaste kan liknas med rockstjärnestatus på vissa håll i Mellanöstern. Hon hyllades av medborgare i flera av regionens länder, inklusive Saudiarabien.

Parallellt pågick här hemma en diskussion om just Saudiarabien. Sveriges militära samarbetsavtal med landet var under omprövning.

Margots kritik av kungadömet var tydlig. Till syvende och sist är det ett land där kvinnor behandlas som andra klassens medborgare och regimkritiker fängslas.

Man behöver inte vara rymdfysiker för att förstå den saudiska regimens oro. Sverige hade just gjort sig populärt i Mellanöstern genom erkännandet av Palestina samtidigt som vi kritiserade den saudiska diktaturen. Regimen kunde därmed inte använda den vanliga Europafientliga retoriken som bortförklaring av Sveriges kritik. Vad som återstod var att slå till med storsläggan mot Margot.

Hennes tydliga ställningstagande 2015 mot Saudiarabiens människorättsbrott berömdes av många utomlands. Här hemma i Sverige menade däremot högern att Margot borde vara mer försiktig. Men Sverige sa upp det militära avtalet. Nu några år senare har fler länder följt Margot, kritiken mot Saudiarabien ökar.

Exemplen är många där Margot gått före.

När andra har vikit sig har hon vågat. Hennes mod har skrämt vissa, men gett hopp till många.

När Carl Bildt som utrikesminister knappt lyfte kvinnors rättigheter gjorde Margot det till högsta prioritet i den feministiska utrikespolitiken. Hennes moderna syn på omvärlden, i skarp kontrast till utrikespolitikens ofta förlegade strukturer, har brutit ny mark. Att fler länder nu tar efter visar att Sverige kan spela roll.

När andra har svävat på moln långt ovan folket har Margot alltid varit nära och mänsklig. Med ständigt fokus på konkretion – hur förändrar vi världen för den enskilda kvinnan i DR Kongo? För barnen i Kiev? Människan är målet.

Det är en sann ära att ha fått arbeta med Margot i hennes stab som politiskt sakkunnig 2014-2016. Ann Linde är en riktigt bra efterträdare till henne och jag önskar henne varmt lycka till.

Laila Naraghi

Kolumnisten är riksdagsledamot S från Oskarshamn