Nu måste S vässa egna profilen

Ledare ,
Sosseskriet. Kompromisserna i den föreslagna överenskommelsen med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet ger många socialdemokrater ångest.
Foto: Illustration: Joakim Carlsson
Sosseskriet. Kompromisserna i den föreslagna överenskommelsen med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet ger många socialdemokrater ångest.

Det har varit en fascinerande vecka.

Den framförhandlade uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna, som presenterades på fredagen, har sannerligen sina fel och förtjänster. Ytterst handlar det om den socialdemokratiska paradgrenen att ta ansvar för nationen i svåra situationer.

Det ska man göra även denna gång.

Den största vinsten med uppgörelsen är naturligtvis att Sverigedemokraterna hålls utanför inflytande över svensk politik. Detta i grunden antidemokratiska och rasistiska parti bryter mot de grundläggande traditionerna för hur vi ser på människor och arbetar politiskt i Sverige.

Man ska heller inte hymla med att anledningen till att Stefan Löfven och Socialdemokraterna är villiga att betala ett högt pris för en uppgörelse är möjligheten att spräcka den fördummande blockpolitiken och begrava alliansen.

Man ska dessutom vara tydlig med att det är en fördel att Socialdemokraterna fortsätter att regera och att regeringen även i fortsättningen leds av en S-märkt statsminister.

Med detta sagt måste man också slå fast att mycket av det som står i uppgörelsen är oerhört svårsmält. För många i arbetarrörelsen lär åtskilligt kännas som att svälja taggtråd doppad i tabasco.

Socialdemokraterna har i den här förhandlingen böjt sig så mycket det bara går och ärligt talat lite till. En tröst i den sakpolitiska bedrövelsen är att dock att extremalliansens skvadroner på sociala medier mår värre.

Den ledande kristdemokraten Sara Skyttedal hade den dåliga smaken att twittra en valaffisch med en bild av Annie Lööf och bredvid den bland annat skriva ordet ”Quislingar”. Med tanke på ordets ursprung är det otrolig omdömeslöst. Jag föreställer mig att landets centerpartister väljer att spotta ordentligt i näven innan de skakar hand med en kristdemokrat nästa gång.

Extra ironiskt är det givetvis att det är Skyttedal som tar till så starka ord. Hela händelsekedjan som lett till den här uppgörelsen, startade egentligen med att hon drev fram upproret inom KD mot decemberöverenskommelsen. Vägen till att alliansen nu är en spillra börjar där. Ordet ”klåpare” som hon också använder om centerpartisterna är definitivt mer tillämpligt på henne själv.

Centerpartisterna och Liberalerna har förhandlat skickligt. Det går inte att snacka bort att överenskommelsen har en borgerlig anstrykning. Faktum är dessutom att Miljöpartiet förhållandevis fått med sig en hel del från förhandlingsbordet, i alla fall i symbolfrågor som flygskatten, höghastighetståg och miljöskatter.

Samtidigt finns det saker som är tvetydiga. Det ses som en framgång för Centerpartiet att man ska genomföra en skattereform där färre ska betala statlig inkomstskatt och företagsbeskattningen lättas. Det ska kombineras med grön skatteväxling och ökade skatter på kapital.

Det behöver inte vara dåligt ur socialdemokratisk synpunkt. Allt beror på hur det genomförs. Det nuvarande skattesystemet har nu 30 år på nacken och har med tiden blivit en schweizerost av luckor och avdrag. En bred uppgörelse om skattesystemet kan göras till en framgång för socialdemokratin.

Någon socialdemokratisk framgång kan det knappast anses vara att man nu släpper fram marknadsmässiga hyror för nybyggda lägenheter.

Vissa saker har det hela tiden varit självklart att Socialdemokraterna var tvungna att backa ifrån för att få en uppgörelse.

Till det hör att ingripa mot vinster i välfärden. Det har aldrig varit möjligt att stå kvar vid de begränsningarna och samtidigt få en uppgörelse med något borgerligt parti. Men den begränsningen gäller regeringen. Socialdemokratiska partiet bör definitivt fortsätta att driva frågan.

Vissa saker ger direkt huvudvärk. Att ”arbetsrätten moderniseras” genom fler undantag från turordningsreglerna är struntprat. Det är i själva verket en försämring. En utredning ska komma med förslag och parternas ska få en chans att komma överens, annars körs de över av utredningen.

LAS ska vara förändrat 2021. Det hade väl varit möjligt att göra om inte svenska liberaler varit så inskränkta, enögda och okunniga när det gäller arbetsmarknaden. Nu riskerar vi att få ett anställningsskydd som inte skyddar några anställda alls.

Reaktionerna från fackligt håll visar också hur långt borta från verkligheten den liberala synen på turordningsreglerna är. Från tjänstemannafacket TCO säger man att en ändring av turordningsreglerna inte löser några problem utan öppnar för godtycke. Arbetsgivarna verkar å sin sida inte tycka att turordningsreglerna är det viktigaste att ändra i LAS.

Vi vet inte ännu om de inblandade partierna kommer att godkänna överenskommelsen. Helgen kommer att bli spännande på det sättet. Det blir inte enkelt för vare sig Annie Lööf eller Jan Björklund att stanna på respektive partiledarpost om de inte får sina partiers ledande organ med sig.

Å andra sidan får de mycket hjälp av reaktionen från Moderaterna och KD, som verkligen demonstrerar öppet att anser de liberala partierna ska vara lydiga husdjur och inte gå till någon annan.

Man kan frukta att de stora vinnarna i opinionen blir Vänsterpartiet. Att partiet uttryckligen stängs ute från inflytande i texten till överenskommelsen är ett gigantiskt misstag, men har varit en förutsättning för att de liberalerna partierna ska acceptera att släppa fram Löfven till statsministerposten. Men Jonas Sjöstedts parti kan nu odla sin särart och vässa sin profil,

Resultatet i valet till Europaparlamentsvalet i maj blir en indikation på hur svenska folket tar emot överenskommelsen.

Socialdemokraterna nådde i valet för drygt fyra månader sedan sitt sämsta valresultat på över ett sekel. Hade det inte varit för beundransvärda insatser av många valarbetare på slutet hade det kunnat sluta ännu värre.

Partiets största framgång i förhandlingen är att det får fortsätta att vara ett ledande regeringsparti.

Därför är det viktigt att partiet tar nya tag, ändrar strategi och blir vasst och engagerande igen. Blir det en regering på de villkor som nu lagts fram, måste partiet vara mycket tydligt med att det vill annat och mycket mer än regeringen.

Oavsett om regeringen sitter kvar måste Socialdemokraternas sätt att föra fram sitt budskap bli mycket bättre. Det förutsätter att man gör tydligt vad som är regeringens politik och vad som är partiets linje. Annars väntar en utveckling de kommande åren som är betydligt sämre än valresultatet 2018.