Nu väntar tjuv- och rackarspel

Ledare Artikeln publicerades
Brittiske premiärministern Boris Johnson skakar hand med EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker.
Foto: Francisco Seco
Brittiske premiärministern Boris Johnson skakar hand med EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker.

På torsdagen meddelades det från Bryssel att det nu finns ett avtal om Brexit mellan EU och Storbritannien. Självfallet är det på många sätt välkommet även om det kanske största hindret för ett ordnat brittiskt utträde ur EU faktiskt återstår: det brittiska parlamentet.

Man måste nämligen komma ihåg att det är en sak att EU är överens med Storbritanniens lite stökige premiärminister Boris Johnson om hur ett avtal ska se ut, och en helt annan så länge parlamentet inte har godkänt det.

I själva verket finns det ingenting som säger att det blir ett ja bara för att premiärministern har tagit EU:s ledare i hand.

Först på lördag, när ledamöterna har röstat om saken, kan man mera säkert veta under vilka förutsättningar som britterna – om det verkligen blir så – kommer att lämna EU.

Man kan naturligtvis diskutera innehållet i avtalet. Det är en omfattande produkt som reglerar allt ifrån tullar till gränsövergångar och skatter.

Men det viktigaste, för alla, är att utträdet inte sker genom att alla trossar över engelska kanalen kapas. Skulle britterna lämna EU med inte bara ett dunder utan också ett avtalslöst brak vore det illa.

Ekonomiskt sett vore det eländigt för omvärlden. För britterna är det om möjligt ännu värre. Varenda ekonom som bedömer saken konstaterar att om Storbritannien lämnar EU utan ett avtal så kommer det att påverka världsekonomin negativt.

När Boris Johnson nu ska övertyga parlamentet om detta nya avtals förträfflighet lär han behöva både tur och skicklighet. Han ska övertyga en majoritet om att säga ja vilket innebär att han – förutom den allt annat än förutsägbara konservativa partigruppen – ska försöka få med socialdemokratiska Labour på vagnen.

Labours partiledare Jeremy Corbyn sade emellertid på torsdagen att avtalet är sämre än det som Johnsons företrädare som premiärminister Theresa May förhandlade fram och att avtalet därför borde röstas ner.

Partiledaren för Democratic Unionist Party, DUP, Arlene Foster, menade redan innan avtalet hade offentliggjorts att hennes parti inte kommer att ställa sig bakom det.

Man ska ta det som nu sägs med viss reservation eftersom det lär hända åtskilligt kommande dygn. I en nation där Brexit blivit högsta inrikespolitik kan man utgå ifrån att det blir tjuv- och rackarspel i den högre skolan och att det faktiskt, sett till historien, knappt är värt att ens gissa hur det slutar på lördag.