Överklassen går i försvarsställning

Ledare

Överklassen skjuter från höften när den känner sig attackerad.

Statsminister Stefan Löfven satte fingret på en mycket öm punkt när han i en Dagens Nyheter-intervju på Harpsund sa att de rikas drogvanor bidrar till gängkriminaliteten.

Han stöder sig på enkätundersökningar från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) av områden i Stockholmstrakten där så många som 20 procent av pojkarna i årskurs nio och på andra gymnasieåret i Danderyd säger sig använt narkotika senaste månaden. Motsvarande siffra för flickorna är tolv procent.

Danderyds siffror ligger högt över andra kommuners siffror, men siffrorna är höga även för andra områden med hög medelinkomst som Lidingö och Täby.

Det är givetvis inte konstigt att statsministern påpekar det här. När det gäller kriminalitet är den gamla journalistregeln ”följ pengarna” alltid klok att tillämpa. Vill vi få stoppa på tillgången på knark i Sverige, måste vi också veta var efterfrågan finns.

– Vi vet att den största konsumtionen har vi i de välbärgade områdena. Djursholm, Danderyd – det är där du har den största konsumtionen. Brottsligheten och skjutningarna sker i andra områden, sa statsministern.

Det blev för mycket för moderatledaren Ulf Kristersson. Han kallade på Twitter statsministerns uttalande ”pinsamt” och att det krävs ”mer än att bara peka finger”.

Jo tack. Om det räckt med att peka finger för att lösa den komplexa frågan om narkotikamissbruk i ett modernt välfärdssamhälle så hade nog många hunnit få upp fingrarna redan på 1960-talet.

Det är svårt att se varför moderatledaren inte anser det relevant varifrån bränslet till gängkriminalitet och de skjutningar vi upplevt på senare år kommer. Vad Löfven gjorde var att påpeka att kriminaliteten är ett samhällsproblem och inte ett förortsproblem eller underklassproblem skilt från de rika och välbärgade.

Löfvens uttalande pekar också på ett problem som gäller rättsväsendet: medan de som misstänks för att använda narkotika är flest i områden där de boende har låga inkomster, framgår det när man frågar ungdomarna att de flesta som använder droger bor i områden med höga inkomster.

Det leder ju i så fall till klassjustis. Om risken för att åka fast för är brott blir större därför att man bor i ett område med låg inkomst och lägre status än i ett ”finare” område är det helt klart att rättsväsendet gör skillnad på folk och folk. Om man ska ha en lag mot innehav för egen bruk – vilket man kan diskutera – måste den rimligen tillämpas lika för alla.

En annan sak man måste frågat sig är hur narkotikan når de rikas barn. Spelar de så kallade nätdrogerna en stor roll? På vilket sätt langas drogerna till ungdomarna och hur skapas kontakterna?

I stället uppträder både Ulf Kristersson och det moderata kommunalrådet i Danderyd, Hanna Bocander, som pimpinetta fröknar på kyrkkaffe på 1920-talet: ”Nähä minsann, det finns saker man inte pratar om.” Kommunalrådet kallade Löfvens uttalande för ”fördomsfullt”.

Ibland märks det hur curlad den svenska överklassen är. Tänk om man i Rinkeby, Tensta, Botkyrka, Rågsved, Södertälje eller Rosengård fått spatt varje gång dessa områden nämnts i negativa termer? Det hade aldrig funnit tid för annat.

Det här är allvarliga saker som måste diskuteras seriöst eftersom det gäller liv och trygghet för barn till såväl låg- som höginkomsttagare i Sverige.

Det är när moderatledaren envisas med att dra ner varje debatt på pellejönsnivå som man inser att Januariavtalet var nödvändigt inte bara för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande.