Reglerat vinstuttag är i det allmännas intresse

LEDARE Artikeln publicerades
Det är knappast någon mänsklig rättighet, reglerad i grundlagen, att göra obegränsade vinster på skattefinansierad på skola och omsorg.
Foto:Jonas Ekströmer/TT
Det är knappast någon mänsklig rättighet, reglerad i grundlagen, att göra obegränsade vinster på skattefinansierad på skola och omsorg.

I den fortsatta kampen för privata välfärdsföretags rätt att plocka ut obegränsade vinster mobiliserades på onsdagen två jurister – varav den ene jobbar på Svenskt Näringsliv – som hävdade att regeringens förslag inte är förenligt med grundlagen.

De två juristerna, som lade ut texten i Svenska Dagbladet, menar att förslaget om att begränsa vinstuttag strider mot den grundlagsskyddade rätten till näringsfrihet.

Men vad regeringen föreslår är inte någon inskränkning i rätten att driva och äga företag. Näringsfriheten är naturligtvis inte hotad om vinstregleringen genomförs.

Däremot vill regeringen lagvägen sätta en gräns för hur stora vinster som företag som engagerar sig i den skattefinansierade skolan och omsorgen får plocka ut.

Det är faktiskt ingen mänsklig rättighet att göra obegränsade vinster på verksamhet som betalas av det allmänna och därefter dela ut pengarna till ägarna.

En sådan reglering är snarare ett sätt att skydda det allmännas intressen, eftersom det handlar om både medborgerliga välfärdstjänster och skattebetalarnas pengar; pengar som är avsedda för just barnens utbildning och de äldres omsorg och ingenting annat.

Skulle det juristerna hävdar stämma så skulle knappast skattebetalarna kunna ställa några krav alls på de man köper tjänster av.

Det är svårt att tänka sig att det, med denna ansats, ens skulle vara möjligt att ta ut skatt av företag, eftersom denna begränsar storleken på vinsten. Vilket, möjligen, just Svenskt Näringsliv skulle anse vore en acceptabel ordning.

Men det är knappast en ordning som skulle vara till fördel för medborgarna och för samhället i stort. Det skulle dessutom inskränka folkvaldas möjligheter att fatta beslut.

Om samhällets demokratiska organ varken kan ställa krav i upphandlingar eller reglera verksamhet som medborgarna själva betalar för via skatten, blir den enda logiska slutsatsen att stat, kommun och landsting måste bedriva all skattefinansierad verksamhet i egen regi.