S bör tänka om kring sjukskrivningarna

Ledare Artikeln publicerades
Socialdemokraterna, här i form av socialminister Annika Strandhäll, bör tänka om i fråga om sjukskrivningarna.
Foto:Maja Suslin/TT
Socialdemokraterna, här i form av socialminister Annika Strandhäll, bör tänka om i fråga om sjukskrivningarna.

Det är en moderat älsklingstanke, detta att ”bidrag” – alltså socialförsäkringar som ger ett någorlunda rimligt ekonomiskt skydd vid sjukdom eller arbetslöshet – bara gör folk lata och arbetsskygga.

Det faktiska stödet för de här idéerna saknas. Den bortre parentes för sjukskrivningar som alliansen införde ledde inte till att långvarigt sjukskrivna kom tillbaka i arbete – bara att de fick förlita sig på anhöriga, eller kommunens socialtjänst, för sin försörjning.

Och de vanliga sjukskrivningarna började öka redan under alliansens tid. Vilket de inte borde ha gjort, om teorin stämt att hårdare villkor för ersättningen skulle snabba på tillfrisknandet.

Det har inte på något sätt fått alliansen att tänka om. I veckan röstade den med hjälp av SD för att den bortre tidsgränsen för en sjukskrivning – cirka 2,5 år – skulle återinföras.

För här handlar det inte om fakta och verklighet. Det handlar om ideologi, och intressen. Den här idén att ”bidrag” gör folk lata har nämligen, från moderata synpunkter, ett antal fördelar.

Dels kan man då sänka ersättningarna utan att behöva känna sig elak: det är ju faktiskt bara för folks eget bästa man gör det. Och så skapar man utrymme för de skattesänkningar som alltid varit fixpunkten i moderat politik.

Dels innebär ökad ekonomisk press på arbetslösa att de måste sänka sina krav och ta jobb även på dåliga villkor. Det ökar arbetsgivarmakten på bekostnad av de anställdas möjligheter att kollektivt via facket bekämpa dåliga villkor.

Och att minska fackets inflytande i arbetslivet är ju också en klassisk moderat strävan.

De här idéerna fanns redan i det ekonomisk-politiska program alliansen gick till val på 2006. Den nytillträdda alliansregeringen såg till att snabbt genomföra dem.

Och trots att idéerna inte hållit för verkligheten håller man idogt fast vid dem. För det handlar om ideologi, om samhällssyn.

För det blir allt tydligare att M i en blandning av nyliberalism och klassisk högerpolitik vill ha ett samhälle med större ekonomiska klyftor, ett samhälle med mindre av fördelningspolitiska ambitioner – ett mera ojämlikt samhälle.

Nyliberalism och konservatism är inte sammanfallande ideologier; nyliberalismen saknar konservatismens betoning av familjens och nationens betydelse. Men båda ideologierna står för skiktade, ojämlika, samhällen, där de starkare och mer framgångsrika ses som viktigare och mer betydelsefulla, och ska ha större fördelar – medan de andra får skylla sig själva.

Här har faktiskt nyliberalismen påverkat konservatismen till det sämre. I den klassiska konservatismen finns kravet på de överordnade grupperna att ta ett visst ansvar för de mer underordnade. För nyliberalismen gäller uteslutande den starkares rätt – och det har påverkat också de gamla klassiska högerpartierna.

Allianspolitiken följde helt den linjen. Hårdare villkor inom socialförsäkringarna. Avskaffad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetskatt men bibehållna ränteavdrag. Stora inkomstsänkningar för de högst avlönade, kombinerade med avdragsmöjligheter för diverse hushållstjänster.

Och så hela tiden en betoning av entreprenörskapet och de högutbildades stora betydelse, medan man hela tiden glömmer alla de ”vanliga” professionellas och yrkesutbildades roll.

Just nu skriker arbetslivet efter just yrkesfolk; bristen på det stoppar många företag från att växa.

En hel del har det att göra med alliansens försummelse av yrkesutbildningen. Som med deras elitiska syn inte var så viktig.

Moderaternas idéer om socialförsäkringarnas fördärvliga roll ska tas för vad de är – ett uttryck för bestämda intressen, intressen hos grupper som själva har fördelar av ett mer skiktat samhälle.

Men vad socialdemokratin tänker, när de i snarast moderat anda tror sig påverka sjukdomar och ohälsa genom att ge Försäkringskassan i uppdrag att få ner sjuktalen, det kan man ju undra.

Försäkringskassan kan inte bota sjukdomar, få bort vårdköer eller risker i arbetsmiljön. Försäkringskassan kan bara minska sjuktalen genom hårdare villkor för sjukskrivningar.

Det är moderat tankegods. Ett omtänkande från regeringen rekommenderas.

Anne-Marie Lindgren