SD-spionaget i Rosenbad

Ledare Artikeln publicerades
Får man tro SD-riksdagsledamoten Stefan Jakobsson har Sverigedemokraterna en spion i regeringskansliet.
Får man tro SD-riksdagsledamoten Stefan Jakobsson har Sverigedemokraterna en spion i regeringskansliet.

Tankarna far onekligen till det gamla Östtyskland när man i Aftonbladet tar del av de metoder som Sverigedemokraterna tydligen använder i sina förberedelser för ett framtida maktövertagande.

Stefan Jakobsson är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. I en hemlig bandinspelning, som Aftonbladet har fått tag i, säger han att partiet har en person i regeringskansliet, en medhjälpare, som kartlägger anställda för att ”plocka bort de tjänstemännen som motarbetar oss.”

Personen har redan, enligt Jakobsson, ”hjälpt oss ganska mycket” och riksdagsledamoten tycks också nöjd med att ”äntligen fått ihop ett möte mellan honom och Jimmie”.

Naturligtvis är detta allvarliga uppgifter. Att ett av riksdagspartierna organiserar spionage bland statstjänstemän för att klura ut vilka som inte hyser partisympatier, för att kunna rensa ut dem vid ett regeringsskifte, och på så sätt ”rigga” regeringskansliet, är illavarslande.

Erfarenheten är att anställda i regeringskansliet är utomordentligt professionella och skickliga. Vid ett regeringsskifte försvinner de som har en politisk anställning och ersätts av nya politiskt anställda.

Men de allra flesta tjänstemän sitter kvar för att upprätthålla verksamhetens kontinuitet. Dessa personer, som utgör en absolut majoritet av regeringskansliets anställda, är opolitiska i sina anställningar och utför de arbetsuppgifter som en sittande regering behöver få gjorda för att styra riket.

Att dessa tjänstemän nu, om vi får tro Stefan Jakobsson, är föremål för ett organiserat spionage av Sverigedemokraterna är sannerligen uppseendeväckande. Det är klart att det väcker frågor:

På vilket sätt görs kartläggningen av regeringskansliets nästan 5 000 anställda? Smyger det runt någon under falsk flagg i fikarummen och försöker utröna vilka som vid ett regeringsskifte inte anses lämpliga att arbeta för SD-lett departement? Avlyssnas anställdas telefoner? Kollas deras brevlådor? Mikrofoner på tjänsterummen? Har SD-spionen angivare som rapporterar?

Finns det SD-spanare även i andra offentliga verksamheter som kartlägger anställda och rapporterar till höga SD-politiker? Sker det i fler myndigheter, i landsting och i kommuner? Har Sverigedemokraterna en liknande verksamhet riktat mot andra yrkesgrupper? Finns det en lista med misshagliga personer som det skall vidtas åtgärder mot om det blir ett SD-präglat maktskifte i Sverige?

Eller är Jakobsson en mytoman?

Det är en sak att det demokratiska samhället arbetar med att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet.

Anställda i känsliga verksamheter, som exempelvis regeringskansliet, är noggrant säkerhetsprövade. Man kan inte ha personer på centrala positioner som kan hota vårt demokratiska styrelseskick och den nationella säkerheten. Finns det möjliga extremister i vårt land blir de föremål för de rättsvårdande myndigheternas intresse för att skydda medborgarnas säkerhet.

Från tid till annan har säkert övergrepp skett mot enskilda människor när deras förehavanden har granskats av myndigheter i det i grunden goda syftet att värna vårt demokratiska samhälle.

Men det är en helt annan sak att ett riksdagsparti på 2000-talet i lönndom undersöker statsanställdas politiska åsikter för att kunna rensa ut dem vid ett maktskifte. Då handlar det om allt annat än att skydda demokratin – utan om att hota den.

När nu också Stefan Jakobsson säger att partiledaren Jimmie Åkesson är insyltad är det inte konstigt om många undrar om och hur mycket partiledaren egentligen vet och isåfall hur högt upp i partiet som vetskapen om denna aktivitet går.

För anställda i regeringskansliet måste torsdagens uppgifter i Aftonbladet upplevas som obehagliga. Trots allt är Sverige inte Östtyskland. Inte Polen eller Ungern heller.

I alla fall inte än är det väl kanske bäst att i tider som dessa gardera sig med.