Siffror som talar sitt tydliga språk

Ledare Artikeln publicerades

Finansminister Magdalena Andersson (S) hade säkert inga problem att uppbåda energi inför uppgiften att i veckan presentera en ny prognos över den ekonomiska utvecklingen. Att döma av de bedömningar som presenterades kommer regeringen gå till val med en god ekonomi i ryggen

Det är självfallet, vilket de flesta betraktare av politik vet, inte någon garanti för en valframgång för en sittande regering. Men den ekonomiska utvecklingen kommer i alla fall inte kommer att vara någon nackdel för regeringspartierna i valrörelsen. Det blir svårt för den politiska oppositionen att hävda att regeringen varit ansvarslös i fråga om ekonomisk politik.

Siffrorna talar sitt osedvanligt tydliga språk.

Det underskott som regeringen Reinfeldt lämnade efter sig har vänts till ett överskott. Så sent som på onsdagen i denna vecka konstaterade Riksgäldskontoret att man räknar med att staten i år kommer att gå med 80 miljarder i överskott.

Senaste årens överskott har också pressat tillbaka statsskulden andelsmässigt mycket starkt, och bedöms också fortsätta att göra det kommande år. Finansministern konstaterade på sin presskonferens att statsskuldskvoten minskar med hela tio procentenheter under den innevarande mandatperioden. Det måste vara unikt.

I sin tur innebär det att det faktiskt finns ett rätt betydande utrymme för reformer under kommande år.

Tillväxten har varit riktigt hyggligt de år som den sittande regeringen har varit vid makten. Fortsatt bedöms den ekonomiska utvecklingen ligga en bra bit över två procent både 2018, 2019 och 2020.

Både exporten och hushållens konsumtion bedöms ligga fortsatt högt. Vilket innebär att den goda konjunkturen drivs av både utländska och inhemska faktorer. En viss avmattning syns i kikaren, men inte något som liknar någon tydlig lågkonjunktur – även om vi vet att den förr eller senare kommer.

Det man kan och bör sträcka upp ett varningens finger för är att sysselsättningen, efter att ha ökat kraftigt under flera år, inte stiger lika snabbt kommande år.

Visserligen fortsätter sysselsättningsgraden, detta till trots, att öka. Men arbetslösheten etablerar sig under de kommande tre åren en och samma nivå – 6,1 procent.

Det sker samtidigt som konsumentpriserna skjuter fart och marknadsräntorna, om än försiktigt, bedöms börja stiga.

Den signalen ska regeringen ta på största allvar, och kräver ännu större utbildningsinsatser än hittills för att de många som är arbetslösa ska kunna rusta sig för att ta de jobb som växer fram i ekonomin.

Redan i dag är det många arbetsgivare som säger sig ha svårt att rekrytera välutbildad arbetskraft.

Desto bättre då att de offentliga finanserna är osedvanligt starka. Beredskapen är god. Utrymme finns att göra väsentligt mer på både välfärdens och arbetslöshetens område – och ändå lär det finnas pengar över i kassan inför nästa rejäla konjunktursvacka.

Det har inte svenska finansministrar varit bortskämda med. Men så kan det bli när mandatperioden inte har präglats av stora skattesänkningar, svag tillväxt och stigande arbetslöshet.

Peter Akinder