Skolrapport med en del oväntade svar

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Att vi i dag har mycket stora skillnader inom skolväsendet är välkänt. Att det hänger ihop med stora sociala skillnader mellan olika bostadsområden – och med det skolorna i olika områden – är lika väl känt.

Skolorna i socialt utsatta områden har på flera sätt större utmaningar än andra att kämpa med, och skulle alltså behöva högt kompetenta lärare och skolledare. Men oftast har de skolorna höga andelar obehöriga eller oerfarna lärare, och personalomsättningen kan vara hög.

En färsk rapport från Svenskt Näringsliv tar upp frågan om vad som skulle kunna göras för att få de allra bästa lärarna just till de mest pressade skolorna.

Det finns flera intressanta inslag i studien som man – möjligen fördomsfullt – inte spontant skulle vänta sig att hitta i en rapport från just Svenskt Näringsliv.

Exempelvis konstaterar rapportförfattaren – skoldebattören Isak Skogstad, själv lärare – att pengar visserligen inte löser alla problem, men att det självklart behövs ökade resurser till de utsatta skolorna.

Rapporten är därmed kritisk till dagens enhetliga skolpeng, också det ett brott mot borgerlighetens och näringslivets traditionellt hårda betoning av att alla skolor ska behandlas ekonomiskt lika.

Vilket senare får sådana orimliga konsekvenser som att kommunen i dag inte kan höja ersättningen till utsatta skolor utan att samtidigt ge lika mycket till alla icke-utsatta…

Man kan vara skeptisk till en del av de konkreta förslagen i rapporten; även om skolor i utsatta områden kan behöva arbeta med delvis andra metoder känns det tveksamt att det ska ske genom idel dispenser. Och varför skolor i glesbygd eller utsatta områden skulle fungera bättre om staten tog över just dem är svårbegripligt.

Men rapporten är läsvärd dels för att den försöker ta ett helhetsgrepp över problemen med lärarförsörjningen i utsatta skolor, och inte bara fastnar i några få rekommendationer om högre löner och karriärmöjligheter. För, som sagt, pengar spelar förstås roll – men inte den enda rollen. Det behövs en del annat också.

Att rapporten läggs fram av Svenskt Näringsliv innebär inte nödvändigtvis att organisationen står bakom allting i den, lika litet som en rapport från LO alltid står för LO-styrelsens uppfattningar. Men det känns ändå som litet av ett tidens tecken att arbetsgivarorganisationen väljer att låta en fristående debattör lägga fram en rapport kring skolsegregationen – utan några krav på att denna rapport ska stryka organisationens vanliga åsikter i skolfrågor medhårs.

Man kan tycka att ett problem saknas i rapporten – nämligen friskolesystemets effekter för skolsegregationen. Å andra sidan sägs det heller ingenting om att fristående skolor, konkurrens och privata aktörer sitter inne med problemens lösning – och det är, med tanke på hur det brukar låta från näringsliv och borgerlighet, en talande tystnad.

Faktum är att de förslag som genomgående lyfts i rapporten handlar om politiska åtgärder. Inte marknadslösningar…