Socialdemokraterna inför verkligheten

Ledare Artikeln publicerades
Stefan Löfven och socialdemokratin måste ha kraften att inte bara agera regering utan också att  vara socialdemokrater.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Stefan Löfven och socialdemokratin måste ha kraften att inte bara agera regering utan också att vara socialdemokrater.

Sverigedemokraterna har enligt en opinionsundersökning gått om Socialdemokraterna som Sveriges största politiska parti.

Aftonbladet/Demoskop mätning är inte någon glad läsning för en socialdemokrat. Man bör dock vänta till början av december och se vad SCB:s partisympatiundersökning säger. Även om SCB ställt till det för sin trovärdighet på sistone, är det fortfarande det opinionsinstitut som brukar ligga närmast sanningen med sin prognoser.

Denna mätning och flera andra tidigare fungerar dock som ett rejält underkännande av Januariavtalet och den politik som det lett till. Socialdemokraterna får ta smällen av den.

Problemet är att folk inte uppfattar att Januariavtalet löser vitala samhällsproblem. Det finns ont om pengar i vård och omsorgen, så man tar bort värnskatten? Arbetslösheten stiger igen och är värst bland outbildade och lågavlönade, så man lägger ner arbetsförmedlingarna?

Det går att ursäkta de väljare som känner sig en smula förvirrade.

Det här var på intet sätt oförutsägbart. Bland annat talade denna ledarsida om att Socialdemokraterna måste vara tydliga med vad man vill göra till skillnad mot vad regeringen enligt Januariavtalet måste göra.

Men partiet har inte levt upp till det kravet.

Vad partiet förhoppningsvis vill är att frigöra pengar från att betala statsskulden till investeringar i regionerna och kommunerna.

Partiet måste också våga tala om vinsterna i välfärden. Det nuvarande systemet med skolval, skolpeng och privata vinster har lett till segregation och kvalitetsproblem som kommer att ta lång tid att lösa även om man börjar i morgon. Att lösa problemen i skolan är också en stor del av att lösa problemen med kriminalitet. Ju tidigare man hittar de ungdomar som riskerar att bli kriminella, desto bättre både för dem och samhället.

När Nyamko Sabuni vid Liberalernas landsmöte lanserade ett förortslyft så innehöll det mycket bra. Men vill man verkligen minska segregationen måste skolan ge alla goda förutsättningar och det kräver stopp för konkurrens och vinstintressen.

Just nu visar Socialdemokraterna lojalitet mot avtalspartners som tycks planera för att vara illojala. Liberalerna shoppar runt och kan tänka sig att samarbeta med SD. Frågan om att hålla Sverigedemokraterna borta från makten saknar för dem tydligen moralisk och ideologisk dimension.

Samtidigt har Nyamko Sabuni klagat över att Januariavtalet inte innehåller en samlad politisk riktning. Varför har ingen ledande socialdemokrat talat om för henne att något sådant inte är möjligt när man har med gummiryggar att göra som när som helst kan vika sig åt ett annat håll? Man kan inte arbeta långsiktigt med folk som hela tiden vill söka sig bort från samarbetet.

Socialdemokraterna ska följa Januariavtalet, men inte, om det är förtjänt, avstå från att kritisera avtalspartnerna utanför regeringen.

Problemen är just nu stora. För många arbetar för evigt i tillfälliga anställningar. Arbetsmiljön nonchaleras på många håll. Utbrändhet är en folksjukdom. Kommuner och regioner gör smärtsamma neddragningar. Infrastrukturen är eftersatt.

De flesta svenskar har i grunden socialdemokratiska värderingar. De vill ha frihet och trygghet. De tror på solidaritet med de svaga. De anser att den gemensamma sektorn ska ta hand om oss när vi är gamla eller sjuka och att arbetande människor ska ha tryggheten i en bra pension. De vill kunna lita på att samhället finns där när de behöver det.

Men många känner sig otrygga. Det gör dem villiga att lyssna på populistiska extremisters enkla svar.

Det är viktigt att Socialdemokraterna inte låter Januariavtalet stympa partiet. Att framstå som villiga administratörer av svenska liberalers mest knäppa idéer vinner man inget på.

Socialdemokraterna vet att stora förändringar måste ske i det svenska samhället. Det behövs en helt annan resursfördelning i framtiden, för rättvisans skull och för klimatet.

Så säg det då.

Våga låta som socialdemokrater.

Våga vara socialdemokrater.