Stödparti – nej tack

Ledare ,
Anna Hedborg, är en av fyra S-veteraner som vill att S ska säga ja till en alliansregering för att isolera SD.
Foto: Anders Wiklund / TT
Anna Hedborg, är en av fyra S-veteraner som vill att S ska säga ja till en alliansregering för att isolera SD.

Plötsligt dök det upp fyra mer eller mindre kända socialdemokrater som vill ge Centern och Liberalerna en hjälpande hand. Två av dem är mer kända än de två andra; Carl Tham och Anna Hedborg.

Anna Hedborg har varit statsråd på 90-talet men är mer känd som före detta LO-ekonom. Carl Tham var för länge sedan partisekreterare för Folkpartiet och blev senare i livet socialdemokratisk utbildningsminister. De två andra socialdemokraterna Lars Anrell och Sverker Gustafsson är mer anonyma.

De fyra socialdemokraterna vill att riksdagens största parti, S, med det största regeringsunderlaget ska släppa fram en moderatledd alliansregering. Därmed försvinner hotet att en ny regering blir beroende av högerpopulistiska och främlingsfientliga SD.

I nästa vecka ska moderatledaren Ulf Kristersson prövas som ny statsminister i en omröstning i riksdagens kammare. Allt pekar på att Centern och Liberalerna röstar nej till Kristersson. Men det återstår en vecka innan vi vet vad som händer i ett skarpt läge.

Hittills har inte någon och allra minst statsminister Stefan Löfven i övergångsregeringen kommenterat utspelet från S-veteranerna.

Mycket talar för att talmannen Andreas Norlén, M, låter omröstningen om Ulf Kristersson som ny statsminister äga rum och därefter är det möjligt att det blir en omröstning om Stefan Löfven ska fortsätta vara statsminister. Partierna/blocken blockerar varandra.

Oron hos de fyra förslagsställarna är att Lööf, C, och Björklund, L, till slut stöder Kristersson som statsminister och därmed kommer hans regering bli beroende av SD. Man tvivlar på vad Lööf och Björklund säger och har sagt under lång tid i regeringsfrågan. Det är därför bättre att S och Löfven gör upp med borgarna mot vissa löften för att bli ett stödparti åt en alliansregering.

Varför inte hellre då föreslå en stor koalition i likhet med den som finns i Tyskland? S och M i samma regering. De fyra S-veteranerna tvivlar själva till slut på sitt förslag och konstaterar att det kan bli ett nyval till slut.

Den risken blir större ju längre tiden går. Att S skulle bli ett stödparti för en borgerlig regering är uteslutet. Vill halva alliansen ha SD som ett samarbetsparti är det restalliansens beslut.

Sverige förtjänar inte bara en regering som håller ihop i fyra år – svenskarna förtjänar också ett tydligt oppositionsalternativ. Annars riskerar fler svenskar att bli politiskt apatiska.

Att SD är tredje största parti med över en miljon väljare är ett uttryck för frustration/missnöje i väljarkåren. Varje ansvarstagande och anständigt politiskt parti måste möta denna frustration med realistiska och hållbara förslag. Det kräver dynamik i politiken.

Stora stödpartier eller stora koalitioner mellan S och M riskerar att leda till stagnation.

Hans Bülow

Kolumnisten är politisk chefredaktör, S, för Sydöstran