Strategi för att sitta på två stolar

Ledare Artikeln publicerades
Det finns ett embryo till socialdemokratisk strategi för att klara det där sittandet på två stolar, alltså att dels övertyga C och L om att man respekterar januariavtalet, dels övertyga tveksamma väljare att S fortfarande är socialdemokrater. Här statsministern och Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Det finns ett embryo till socialdemokratisk strategi för att klara det där sittandet på två stolar, alltså att dels övertyga C och L om att man respekterar januariavtalet, dels övertyga tveksamma väljare att S fortfarande är socialdemokrater. Här statsministern och Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven.

Kravet på kollektivavtal för nystartsjobb – det vill säga de subventionerade jobben för nyanlända och långtidsarbetslösa – slopas, meddelar regeringen.

Samtidigt skickar regeringen på remiss ett förslag om hårdare kontroller av de arbetsgivare som anställer med subventioner.

De två förslagen känns inte direkt konsistenta – slappare regler i det ena fallet, hårdare i det andra. Men där finns en inre logik: det handlar om att inför Liberalerna och Centerpartiet visa att Socialdemokraterna fullgör sina åtaganden enligt januariavtalet (det slopade kravet på kollektivavtal) och samtidigt lyfta frågor som är viktiga från socialdemokratiska utgångspunkter.

Och där man väljer frågor som är svåra för C och L att gå emot. Vem vill försvara fusk med skattesubventioner?

Här finns ett embryo till socialdemokratisk strategi för att klara det där sittandet på två stolar, alltså att dels övertyga C och L om att man respekterar januariavtalet, dels övertyga tveksamma väljare att S fortfarande är socialdemokrater.

I enlighet med ena delen av den strategin – trovärdigheten mot C och L – har regeringen tillsatt sin utredning om privatisering av arbetsförmedlingen, översyn av LAS, utvidgat RUT-avdrag och slopade kollektivavtal för nystartsjobb.

Den andra delen syns i en färsk debattartikel i Expressen där Stefan Löfven tillsammans med partisekreterare Lena Baastad skriver att det socialdemokratiska målet i alla politiska samarbeten är ”att få fram så mycket resurser och reformer som möjligt för att stärka välfärden, höja pensionerna och ge lika livsmöjligheter för unga”.

Med andra ord, visa att samarbetet också ger möjligheter till socialdemokratisk politik. Och återigen väljer man ut frågor som det finns utsikter att vinna.

Det är ingen dålig strategi. Den ger styrka åt argumentet att samarbeten, och kompromisser, handlar om att både ge och ta -man förlorar något, men vinner något annat.

Men räcker det? Det är vad man skulle kunna kalla en schackspelsstrategi, där de möjliga dragen bestäms av hur pjäserna redan står i förhållande till varandra (det vill säga partiställningen i riksdagen) – och där somliga drag alltså inte är möjliga.

Problemet i sammanhanget är att en del av dessa icke-möjliga drag handlar om åtgärder som från socialdemokratiska utgångspunkter är betydelsefulla. Dit hör ett antal frågor om villkoren i arbetslivet. Dit hör ett antal frågor kring regelverket kring privatiseringarna, frågor som kommer att tränga sig på allt mer vartefter problemen i den kommunala ekonomin gör det nödvändigt att tydligt kunna styra pengarna till det mest angelägna.

Det här är frågor som åtminstone i dagsläget måste drivas i andra former än via förslag till riksdagen.

Men sådana förslag kan, förstås, tas fram på andra sätt. Exempelvis inom LO och LO-förbunden, eller via kommunalpolitiken – Socialdemokraterna verkar just nu ha väldigt gott om intressanta kommunalpolitiker.

Och sedan kan det ju vara en möjlig strategi att så där något år före valet faktiskt komma med förslag i riksdagen.

För att visa var S står, och vad övriga partier tycker.