Struntpratets teknik åskådliggjort

Ledare Artikeln publicerades
Advokaternas dröm. Det troligaste scenariot just nu verkar vara att Donald Trump pratar och tweetar ut sig själv ur Vita huset.
Foto: Illustration Joakim Carlsson
Advokaternas dröm. Det troligaste scenariot just nu verkar vara att Donald Trump pratar och tweetar ut sig själv ur Vita huset.

Det har varit en fascinerande vecka. Det tar inte många minuter av att se Sverigedemokraternas och Samtidens greuelpropagandafilm ”Ett parti, ett folk” för att förstå vad det är för verk. Till och med den anonyme speakern verkar generad över skräpet eftersom han pausar mellan varje ord som om han inte trodde sina ögon när han läste texten.

Att säga att filmen är en starkt vinklad syn på Socialdemokraternas historia är inte att göra begreppet rättvisa. Snarare är den skruvad och det av några med skruvar lösa.

Tage Danielsson redde redan för drygt 50 år sedan ut tekniken som används i sin bok ”Grallimmatik- struntpratets fysiologi och teknik”(1966). I avsnittet ”Det onaturliga urvalet” ger han struntpratare följande råd: ”När man vill beskriva något för någon gör man alltid ett urval av fakta. Folk som inte kan prata strunt beskriver saker och ting genom att välja ut karakteristika som kan ge en vettig helhetsbild av det beskrivna. Gör aldrig det!

Danielsson ger också några exempel på onaturligt utval:

”Churchill var en tjockis som målade dåliga tavlor och rökte för mycket och såg ut som en oskälig hundar där han stod och spretade med sina två fingrar i vädret.”

”Köpenhamn är en ogästvänlig stad där det inte ens finns en toalett i närheten när man behöver.”

”Shakespeare var glosögd.”

Det är med denna struntpratarteknik det anonyma (just det, inga namn i för- eller eftertexter) teamet bakom filmen tar sig an Socialdemokraternas historia. Ofta blir det komiskt, som när man lägger fram protokollssidor och högläser vad den politiskt tämligen betydelselöse Hinke Berggren hade att säga om revolution, men inte läser upp ”hövdingen” Hjalmar Brantings svar.

Berggren kom att göra nytta inom sexualupplysningens område, men ur Socialdemokraterna blev han utsparkad.

Till de ofrivilligt komiska inslagen hör också att man ägnar lång tid åt att citera vad Aftonbladet skrev om Hitlertyskland. Vad det har i en ””dokumentär” om socialdemokratins historia är obegripligt, eftersom Aftonbladet under 1930-talet och fram till 1956 ägdes av Torsten Kreuger (precis som sin mer berömde bror Ivar född i Kalmar). Aftonbladet kombinerade under honom sin tyskvänlighet med att inrikespolitiskt stödja folkpartiet. Faktum är att LO 1942 startade socialdemokratiska Aftontidningen (AT) som motvikt till den protyska Aftonbladet.

Att man inte talar om det bevisar att de ansiktslösa filmmakarna aningen är värdelösa på research eller försöker sig på en bluff. Det troliga är väl båda delar.

Rent farsartat blir det när man anlägger ett större perspektiv på det politiska lägget. Jimmie Åkesson och SD har använt mycket tid och energi på att göra anspråk på att vara ”de sanna arvtagarna” till folkhemspolitiken. Åkesson gav till och med nyligen ut en bok som heter ”Det moderna folkhemmet”.

Samtidigt släpper alltså SD-anknytna Samtiden ut en film som målar de folkhemsbyggande socialdemokraterna i de mörkaste färger, som nazistmedlöpare och moraliskt fördärvliga människor överhuvudtaget. Det är de människor till vilka Sverigedemokraterna vill vara arvtagare. Eller hur var det?

För att citera en av de som verkligen var med och byggde folkhemmet, Ernst Wigforss: ”Man kan inte både äta kakan och ha den kvar”.

Det är dock inget nytt att Sverigedemokraterna försöker.

Egentligen är den här dyngan inte att hetsa upp sig över. Samtidigt måste jag medge att jag tycker att mängden av desinformation som numera sprids är beklämmande. Alltid är det någon som börjar tro struntet, därför att man av en eller annan anledning just då är receptiv för det. Och när man en gång börjat tro, är det mycket svårt att ändra sig. Folk vill inte gärna erkänna ens för sig själva att de haft fel och ännu värre blir det om det ligger texter på sociala medier som talar om hur blåst man har varit. Därför är det egendomligt nog svårare att få folk att ändra ståndpunkt idag, trots att de via sociala medier och etablerade medier utsätts för fler alternativa åsikter än någonsin.

Den som utnyttjat detta fenomen till fulländning är Donald Trump, som fortfarande åker ut och håller väldiga hejarklacksmöten inför väldiga skaror anhängare.

Rysslandsutredning kryper allt närmare president Trump. Hans före detta advokat och fixare Michael Cohen lär ha sagt att Trump både kände till och godkände mötet med ryssarna som sade sig ha uppgifter som kunde varit skadliga för Hillery Clinton under valrörelsen 2016. Kampanjchefen Paul Manafort som var med vid står just nu inför rätta för en rad brott. Presidentens svärson Jared Kushner och sonen Donald Trump jr var också med vid mötet. Mer och mer talar för att utredningen snart leder till att någon av Trumps närmaste blir utfrågade eller åtalade.

Trump själv svänger mellan att på Twitter kräva att hans justitieminister ska lägga ner hela Rysslandsutredningen och att han själv vill få sitta ner för ett samtal/förhör med utredningens ledare Robert Mueller. Det sista är mardrömmen för Trumps advokater. Det råder ingen tvekan om att presidenten på något sätt kommer att prata in sig i ett hörn om han blir utfrågad av en skicklig jurist.

Saken blir inte bättre av att Mueller enligt uppgift nu granskar Trumps Twitterflöde och eventuellt kommer att använda det som bevisa mot presidenten.

I Kongressen har republikanerna hittills varit anmärkningsvärt lojala med presidenten. Men gränsen verkar gå vid att Rysslandsutredningen läggs ner. Han hade förmodligen inte kunnat överleva politiskt om han tagit ett sådant beslut före den famösa presskonferensen med Putin i Helsingfors. Nu är det helt otänkbart. Trumps var uppseendeväckande nära att knäfalla för Putin. Att då avbryta utredningen om rysk inblandning i valet skulle krossa republikaner som parti.

Trump har målat in sig i ett hörn. Men han många av hans anhängare står i samma hörn och där lär de bli stående och jubla över ingenting in i det sista.