Tunt försvar för Trump

Ledare Artikeln publicerades
Demokraterna är upprörda över det flagranta brottet, republikanerna vill prata om annat och presidenten och hans närmaste står kvar med bevis upp till öronen och låtsas som att allt är normalt.
Demokraterna är upprörda över det flagranta brottet, republikanerna vill prata om annat och presidenten och hans närmaste står kvar med bevis upp till öronen och låtsas som att allt är normalt.

Det har varit en fascinerande vecka.

Sakligt sätt borde det vara kört för Donald Trump som USA:s 45:e president. Egentligen borde man hålla på att putsa upp vicepresidenten Mike Pence till att bli nummer 46 i väntan på nästa presidentval om mindre än ett år. Det råder ingen tvekan om att Donald Trump brutit mot konstitutionen och han kommer att ställas inför riksrätt i senaten.

Spänningsmomentet nu är var gränsen går för republikanerna. I sitt försvar för Trump har de redan förnedrat sig själva djupt.

Det löjligaste tricket från republikanerna i representanthuset är att kräva att visselblåsaren som larmade om vad Trump sa till Ukrainas president framträder och vittnar.

Men själva poängen med den lagstiftning som finns i USA för visselblåsare är att man ska kunna anmäla saker anonymt och därmed inte riskera repressalier från sina chefer. Dessutom kan inte visselblåsaren ge uppgifter som inte redan finns, eftersom det som denne reagerade på var Trumps samtal med den ukrainske presidenten.

Allt det känner vi till från den berömda publicerade sammanfattningen av samtalet. Visselblåsaren kan i sak inte tillföra något, men tydligen mer för att skrämma folk i statlig tjänst från att ”skvallra” har republikanernas fixerat sig vid denne. Det är som om poliser larmats ut till ett mord och mördaren stod kvar beväpnad över liket och lik förbannat väljer man som första åtgärd att förhöra den som ringde larmsamtalet.

Det går inte att missförstå samtalet mellan Trump och Ukrainas president Zelenskyj. Trump säger till Zelenskyj att han måste göra honom en tjänst och starta en utredning mot den demokratiske presidentkandidaten Joe Biden och hans son. Den amerikanske presidenten ställer detta som ett villkor när Zelenskyj bett om att få det av kongressen beslutade amerikanska militära bistånd som Trump just stoppat.

Donald Trump använder sin ställning som president och den amerikanska utrikespolitiken för att komma åt en inrikespolitisk motståndare. Det strider naturligtvis mot konstitutionen och är på alla sätt omoraliskt. Det är som om Stefan Löfven hotat att dra in bistånd till länder som inte kan komma med komprometterande uppgifter om svenska oppositionspolitiker.

Den första dagen av offentliga förhör kom att handla om hur USA:s diplomatiska förbindelser i Ukraina togs över alltmer av folk som inte ens var anställda av den amerikanska staten. I centrum för denna inofficiella utrikespolitik stod Trumps personlige advokat Rudy Giuliani.

Många jämför Ukrainaskandalen med Watergate, vilket både är rätt och fel. Det stora problemet under Watergateskandalen var att presidenten länge satt på bevisen och vägrade lämna ut dem. I det här fallet finns redan all bevisning man kan önska.

Som svensk känns dock historien om Giulianis inhopp i diplomatin igen från Ebbe Carlsson-affären: en tidigare betrodd person som fått en galen konspirationsteori i huvudet och med välsignelse från regeringsnivå ger sig av utomlands för att göra saker som strider mot lagen.

Giuliani har tagit rollen som Ebbe Carlsson upphöjt till tusen och det självsvåldiga utövandet av regeringsmakten som tvingade Anna-Greta Leijon att avgå, utförs här av presidenten.

Leijons brott var att skriva ett introduktionsbrev åt Ebbe Carlsson, en tämligen passiv handling.

Trump har varit betydligt mer aktiv och pådrivande än så.

I Sverige har ett konstitutionellt verktyg används i politiska syften. Det handlar naturligtvis om det idiotiska försöket till misstroendeförklaring av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).

Misstroendeförklaringen misslyckades att gå igenom riksdagen igår.

Ett dummare spektakel har sällan skådats. Att Sverigedemokraterna ställde till med det är typiskt för dem, men att Moderaterna och Kristdemokraterna hakade på bevisar att extremalliansen inte bara är ett faktum utan också att den domineras av Jimmie Åkesson.

Liksom USA:s republikaner har Moderaterna och Kristdemokraterna offrat integriteten enbart för att göra en tom politisk gest för att blidka någon vars mål är kaos och godtycklig rättsordning.

Misstroendeförklaring är ett mycket speciellt demokratiskt verktyg som riksdagen kan ta till om något statsråd flagrant bryter mot lagen, uppträder olämpligt eller utnyttjar sin ställning.

Det är inte ett verktyg som ska användas till att kritisera eller ändra regeringens politik: det ska enbart avsätta en person eller regering.

Ingen påstår att Morgan Johansson gjort några formella fel. Istället lägger man skulden för gängkriminalitet, våld mer skjutvapen och sprängningar på justitieminister Johansson.

Men politiken är inte bara hans, utan hela regeringens. Om ett enskilt statsråd klantat till det i beslutsprocessen, då kan en misstroendeförklaring vara rimlig och gå igenom.

Men i det här fallet måste regeringen stå bakom justitieministern, för i en regering måste man vara solidarisk med de beslut som tas. Om Johansson på något underligt sätt fällts, hade hela regeringen Löfven varit tvungen att avgå. Och vad hade extremalliansen gjort då?

För då vore den rödgröna regeringen avsatt och extremalliansen måste skapa ett nytt regeringsunderlag.

Det gick inte förra hösten, varför skulle det lyckas bättre nu?

Joakim Carlsson