Vågar någon av dem byta lag?

Ledare
Vågar Annie Lööf och/eller Jan Björklund byta lag från den krackelerande alliansen till ett ansvarstagande tillsammans med Stefan Löfven?
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Vågar Annie Lööf och/eller Jan Björklund byta lag från den krackelerande alliansen till ett ansvarstagande tillsammans med Stefan Löfven?

Får man tro tidningen Expressen pågår en process inom Liberalerna där det förbereds för, eller åtminstone övervägs, ett steg över till de rödgröna. Uppgifterna baseras visserligen på anonyma vittnesmål. Men skulle de stämma är det självklart intressant.

Ändå ska man inte dra för stora växlar på det som framförs anonymt. Påståenden av det slaget kan mycket väl vara del i en maktkamp.

Jan Björklund är inte alldeles oomstridd i det liberala partiet. Det finns krafter som vill få honom att stiga åt sidan. Bland annat har det sagts – också det anonymt – att om hans parti inte får regera och han inte blir statsråd så kommer han att tvingas bort.

Sett till partiets valresultat finns det argument för att göra rejäla förändringar i det gamla folkpartiet. Med tanke på att Björklund har varit partiledare i över elva år finns det säkert skäl att överväga att byta främsta företrädare. Instängda i alliansen talar mycket litet för att partiet kommer att lyfta sig från bottenträsket omkring fyra procent.

Men att vara liberal är att vara kluven. Trots att partiet är förhållandevis litet är det delat mellan de som till varje pris vill hålla fast vid alliansen och de som tycker det finns goda skäl att hålla en dörr öppen till Stefan Löfven, särskilt som frågan om Sverigedemokraternas inflytande över en möjlig alliansministär är viktig.

Möjligen är det alltså så att partiledningen till sist har dragit slutsatsen att alliansbygget håller på att krackelera och att det är dags att söka sig nya vägar vidare.

Påståenden om att Björklunds närmaste medarbetare försöker förankra nya vägval i partiet flyger i luften. På vissa håll i landet – bland annat i landstinget i Kalmar län – har det ju varit möjligt att tänka nytt.

Enkelt skulle det sannerligen inte vara.

Liberalerna skulle knappast vara intresserade av samverkan över blockgränsen med mindre än att Vänsterpartiet trycktes bort. En ny koalition, eller ett samarbete i riksdagen, med Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle mandatmässigt bli mindre än dagens rödgröna block. Först om även Centerpartiet kom med på vagnen skulle man få mandatmässig slagstyrka, även om det inte skulle räcka till egen majoritet.

Sannolikheten för att Vänsterpartiet skulle gå ihop med Sverigedemokraterna och fälla en S-ledd regerings budget är rätt låg. Politiskt finns stora skillnader, inte minst gällande arbetsmarknadspolitiken, skattefrågorna och säkerhetspolitiken.

Utöver alla svårigheter i övrigt är det ett rätt stort frågetecken om en sådan regerings statsminister ens släpps fram i riksdagen; skulle exempelvis Vänsterpartiet lägga ner sina röster?

Om viljan verkligen finns hos alla ingående parter borde det dock inte vara omöjligt att komma överens. Särskilt om det hotfulla alternativet är en extremallians bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Men frågan är om Jan Björklund och Annie Lööf verkligen vågar och vem som i så fall skulle ta första steget. I högerkretsar skulle sveket anses vara enormt. För Socialdemokraternas del finns säkert både intresse om någon av dem, eller kanske båda, har modet att så småningom ta steget bort från alliansen och in i ett ansvarstagande för landet där Jimmie Åkessons möjlighet till inflytande är eliminerat.