Vårdvägrarnas försvarare rycker ut

Ledare Artikeln publicerades

Kvinnokliniken i Karlskrona har infört ett stycke i anställningskontraktet som nyrekryterade läkare, barnmorskor och undersköterskor måste skriva under. Där intygar de att de ställer sig positiva till att medverka vid aborter. Detta har väckt två motsatta reaktioner.

Juristen Ruth Nordström (till höger) som inför Europadomstolen driver de båda barnmorskorna Ellinor Grimmarks (till vänster) och Linda Steens klagan för rätten att vårdvägra av samvetsskäl är på bettet. Hennes juristbyrå ryckte snabbt ut när kvinnokliniken i Karlskrona ville ha skriftligt på att nyanställd personal är villig att arbeta med abortvård. Men förhoppningsvis väntar en tung motgång den juridiska grenen av svenskt abortmotstånd.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Juristen Ruth Nordström (till höger) som inför Europadomstolen driver de båda barnmorskorna Ellinor Grimmarks (till vänster) och Linda Steens klagan för rätten att vårdvägra av samvetsskäl är på bettet. Hennes juristbyrå ryckte snabbt ut när kvinnokliniken i Karlskrona ville ha skriftligt på att nyanställd personal är villig att arbeta med abortvård. Men förhoppningsvis väntar en tung motgång den juridiska grenen av svenskt abortmotstånd.

Vårdförbundet menar att detta redan finns reglerat i lagen, så det behövs inte påpekas i anställningsavtal.

En annorlunda reaktion kom från den juristbyrå som företräder de två barnmorskor som dragit två svenska landsting inför Europadomstolen, efter har nekats anställning eftersom de sagt att de inte vill delta i abortvård.

Denna byrå kallar sig något så tjusigt som Skandinaviska Människorättsjuristerna, men kan med fog beskrivas som det svenska abortmotståndets juridiska gren. Chefsjuristen Ruth Nordström har en bakgrund i Livets Ord, som styrelseledamot i antiarbortorganisation Ja till Livet och vd i en annan anti-abortoganisation, Provita, som numera är sammanslagen med Ja till Livet till organisationen Människovärde. Juristbyrån har också starka kopplingar till ”tankesmedjan” Claphaminstitutet, känd för abortmotstånd och en total okunskap om hbtq-kultur.

Ruth Nordström gick på juristbyråns hemsida till omedelbart attack mot kvinnokliniken i Karlskrona och hävdade att anställningskravet kan vara lagstridigt. Vad hon grundar det på är oklart, eftersom det svenska rättsväsendet tuggat sig igenom hennes två klienters mål grundligt och spottat ut dem. De nuvarande prejudikaten kan knappast ge underlag för uppfattningen att man inte kan kräva att personal som anställs till en kvinnoklinik ska delta i abortvård. Hittills har Nordström och hennes gäng förlorat striden om rätten till vårdvägran i svenska domstolar, men det låtsas de inte om. Istället hävdar de att Sverige ska följa domar som ännu inte finns, eftersom Europadomstolens dom angående de två barnmorskornas vårdvägran inte lär komma förrän nästa år.

Nordström och hennes juristbyrå vill gärna vifta med Europakonventionen, men även om den föreskriver samvetsfrihet, är texten öppen för tolkningar och rätten inte oinskränkt. Den får inskränkas ”med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”. Abort är en hälsofråga och rättighet knuten till individens frihet. Förespråkare för vårdvägran vid abort uppträder gärna som om det är klappat och klart hur Europadomstolen kommer att döma, men vad domstolen ska göra är att väga rättigheter mot varandra och bestämma vilken som smäller högst. Utgången är knappast självklar.

Det finns ett drag av desperation i Skandinaviska Människorättsjuristerna resonemang. En av deras jurister, Rebecca Ahlstrand, hävdar att samvetsfriheten ”anges som en förutsättning i abortlagens förarbeten”. Det stämmer, men den skrevs inte i in i lagen. Det kan bero på att den motiverades lika mycket med att patienterna skulle slippa möta personal som var emot deras beslut som att personalen skulle slippa göra sådant som stred mot deras värderingar. Man kan mycket väl argumentera för att lagstiftarna såg det som en regel för en övergångsperiod och att man räknade med en utfasning av abortmotståndarna i personalen med tiden.

Om Sverige skulle fällas i Europadomstolen är möjligen den typ av anställningskontrakt som man använt i Karlskrona ett sätt att hantera situationen. Kanske måste man i fortsättningen specificera i kontrakt och jobbannonser att det är vårdpersonal som kan arbeta med abort man söker. Vårdförbundets invändning mot Karlskronaklinikens kontrakt var just att man riskerar hamna i en situation där allting måste specificeras i anställningskontraktet, som att man måste vårda personer med annan sexuell läggning, oliktänkande eller personer med annan trostillhörighet. Sådant som borde vara självklarheter.

Det är fullt möjligt att allt som händer om Sverige fälls i Europadomstolen är att vårdbyråkratin ökar.

Det vore bra om man slapp både det och vårdvägrare i den svenska vården.