Vem ska betala för de nya reaktorerna?

Ledare Artikeln publicerades
Det är möjligt att numera ersätta gammal kärnkraft med ny. Men marknaden tycks inte vara intresserad.
Foto: Anders Ahlgren/SvD/TT
Det är möjligt att numera ersätta gammal kärnkraft med ny. Men marknaden tycks inte vara intresserad.

Det tycks ha uppstått någon sorts inre tävlan mellan Kristdemokraterna och Moderaterna om att kräva mer kärnkraft.

Nästan dagligen publiceras nya debattartiklar med budskapet att mer kärnkraft är absolut nödvändigt för att klara klimatet.

Så sent som häromdagen var det exempelvis några kristdemokrater som inför EU-valet i maj sjöng kärnkraftsreaktorernas lov på Aftonbladets debattsida.

Detta är naturligtvis en åsikt som man kan ha. Men sedan försommaren 2016 finns en överenskommelse om energipolitiken mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Syftet var, och är, att skapa trovärdighet och långsiktighet åt energipolitiken. Det som uttrycks i denna överenskommelse ska alla aktörer på energimarknaden – investerare, energiproducenter och kunder – kunna förhålla sig till.

Bland annat innebär överenskommelsen att det är öppet för att ersätta gammal kärnkraft med ny. Finns det någon hugad investerare så kan vederbörande börja arbeta för att uppföra en ny reaktor i stället för någon som har tagits ur bruk.

Men samtidigt gör överenskommelsen klart att något statligt stöd, direkt eller indirekt, inte kan påräknas för att göra en dylik investering.

Men trots att överenskommelsen nu har flera år på nacken har det inte lett till att ny kärnkraft ersätter gamla reaktorer. Oss veterligen finns det heller ingen som just nu sitter och allvarligt överväger att bygga nya reaktorer i Sverige.

Det enda som, hittills, har skett är att reaktorer har stängts. Det får tolkas som att kärnkraften inte långsiktigt bedöms vara tillräckligt lönsam – i varje fall inte efter de investeringar som ständigt måste göras för att upprätthålla en trygg och säker drift.

Vad vi har är alltså en situation där marknaden håller på att avveckla kärnkraften. För två partier som i andra sammanhang brukar anse att just marknadskrafterna är guds gåva till mänskligheten måste det vara ytterst förbryllande.

Ännu har inte Moderaterna och Kristdemokraterna – såvitt vi har uppfattat saken i alla fall – öppet krävt att skattebetalarna ska subventionera kärnkraften och att överenskommelsen därmed ska överges.

Men eftersom marknaden nu avvecklar kärnkraften är det vad partierna, i princip, säger. Någon annan slutsats är faktiskt svår att dra.

Vill man ha mera kärnkraft, vilket är vad som uttrycks från M och KD:s sida, krävs alltså att skattebetalarna bidrar ekonomiskt eftersom marknaden säger nej.

Vill M och KD bli tagna på allvar i ämnet måste de därför svara på de frågor som denna ledarsida tidigare har ställt: vem ska bygga de nya reaktorer som de kräver ska uppföras och vem ska betala dem?