Vi blir rikare - men ojämlikare

Ledare Artikeln publicerades
En växande inkomstspridning säger att fördelningsambitionerna är för låga.
Foto: Henrik Montgomery/TT
En växande inkomstspridning säger att fördelningsambitionerna är för låga.

Det som de allra flesta nog hade på känn kunde nyligen konstateras statistiskt. Vi blir allt rikare - men också ojämlikare, i alla fall rent ekonomiskt. SCB:s senaste rapport om hushållens ekonomiska standard bär syn för sägen.

Sedan år 2011 har hushållens ekonomiska standard ökat med 13 procent. Grupper i samtliga inkomstlägen – såväl de med lägst inkomst som de med högst – fick förbättringar.

Men förbättringarna slog ojämnt.

Mest framåt gick de allra rikaste. Den tiondel som tjänar bäst fick under dessa år sin standard höjd med 33 procent. För den femtedel av befolkningen som har det sämst ekonomiskt gick det visserligen som helhet svagt framåt men bakåt mellan åren 2016 till 2017.

Särskilt stark har utvecklingen sedan år 2011 varit för yngre utan barn. Ensamstående kvinnor i åldern 20-29 år utan barn har fått sin ekonomiska standard höjd med 25 procent.

Samtidigt har ensamstående män med barn under samma period fått sin standard förbättrad enbart med 11 procent. Kvinnor och sammanboende med barn hamnar precis på genomsnittet. Sämst har utvecklingen varit för ensamstående kvinnor i åldrarna 65-79 år.

Utrikes och inrikes födda håller jämna steg i fråga om inkomstutveckling. Generellt har däremot födda utomlands en lägre ekonomisk standard än inrikes födda.

Ser man det sammantaget har alltså inkomstspridningen ökat i det svenska samhället sedan år 2011. Framför allt har de rikaste blivit rikare. Andelen personer med låg ekonomisk standard har ökat med en procentenhet.

Trots att Sverige hade en S-ledd regering fortsatte alltså inkomstskillnaderna att öka under åren 2016-2017.

Det blir spännande att se om omläggningen av den ekonomiska politiken mot ökad jämlikhet, som gjordes av den tidigare rödgröna regeringen vid förra årsskiftet, så småningom kommer att påverka siffrorna för 2018.

Utvecklingen på börsen spelar självklart in. Stiger hushållens kapitalinkomster medverkar det på ett särskilt positivt sätt för höginkomsttagarna.

Påverkar siffrorna generellt gör också utvecklingen på arbetsmarknaden som under inte minst de senaste åren har varit positiv med stigande sysselsättning och sjunkande arbetslöshet.

Att låginkomstgrupperna tappar mark jämfört med de mest välbeställda har flera orsaker.

Ersättningarna till sjuka och arbetslösa släpar efter när nivåerna i de sociala försäkringarna inte har hängt med löneutvecklingen. Till del beror det säkert också på stora grupper äldre har för låga pensioner samtidigt som många nyanlända ännu inte riktigt har fått in en fot på arbetsmarknaden.

SCB:s siffror säger sammantaget en hel del om att jämlikhetsambitionerna är för låga. Omfördelningen mellan rik och fattig är helt enkelt för dålig.

Det ställer krav på att fortsätta pressa tillbaka arbetslösheten, förbättra de sociala försäkringarna, bygga ut välfärden i kommunerna och ordna ett pensionssystem som brett ger en bättre ekonomisk standard.

Man skulle kunna säga att det ställer krav på en traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik.

Men det kräver också skatter som utjämnar inkomster och förmögenheter lite bättre än dagens – och exakt hur uttalande jämlikhetsambitioner går ihop med avskaffad värnskatt på de högsta inkomsterna återstår väl att se när regeringen och de två liberala partierna så småningom ska sätta ihop en ny skattereform.

Att hushållen generellt blir rikare är självfallet positivt. Att Sverige samtidigt blir allt mer ojämlikt är det inte. I ojämlikhetens spår växer motsättningar, konflikter och samhällsproblem.

Det är bara i den borgerliga föreställningsvärlden som ökad ojämlikhet är en drivkraft framåt mot ett bättre samhälle.