Fler kritiserar hamnsaneringen

Artikeln publicerades

Som vi avslöjat denna vecka dömer statliga Naturvårdsverket, som sitter på större delen av den halv miljard kronor det väntas kosta att göra hamnen fri från miljögifter, helt ut kommunens planerade metoder för saneringen.

Samtidigt sa hamnchefen Claes Winqvist i går att saneringen måste bli av, och att den har en avgörande betydelse för Oskarshamns utveckling.

Flera kritiska

Förutom Naturvårdsverket har nu flera andra yttranden kommit in till mark- och miljödomstolen efter kommunens ansökan om miljötillstånd för saneringen.

Det visar sig att även länsstyrelsen är kritisk.

Precis som Naturvårdsverket är länsstyrelsen tveksam till att använda de 800‑000 kubikmeter förorenade muddermassorna till att utvidga norra hamnområdet vid Grimskallen:

”Utifrån vad som framkommer av inlämnade handlingar och kommunens yrkanden anser Länsstyrelsen att det råder miljömässiga och geotekniska osäkerheter kring användningen av muddermassorna för anläggningsändamål i hamnområdet”.

”Länsstyrelsen ställer sig tveksam till om ett tillstånd till användning av muddermassorna i hamnområdet kan meddelas utifrån det underlag som lämnats in för prövning.”

Vågbrytaren

Länsstyrelsen har fler invändningar, men skriver också mot slutet i sitt yttrande att om kommunen får ”tillstånd att fylla ut området vid Grimskallen har Länsstyrelsen inget att erinra mot att vågbrytaren rivs ut.”

Fastighetsägare emot

Även elva fastighetsägare i Kolbergaområdet norr om hamnen är motståndare till kommunens tillståndsansökan. Liksom Naturvårdsverket skriver de elva genom sin advokat att saneringen antingen inte alls borde bli av, eller åtminstone att planerna på att använda muddermassorna till att bygga upp den konstgjorda ön, bakas in i själva muddringens tillståndsansökan. ”Mina huvudmän har och har haft synpunkter på hur projektets drivs. De vill att det är miljön och inte Oskarshamns Hamn AB:s företagsekonomiska nytta som skall bestämma saneringens omfattning och utförande. De har också stora synpunkter på hur kommunen har skött kommunikationen med medborgarna och den bristande demokratiska processen i ärendet”, skriver Kolbergabornas advokat.

”Man vill inte ha en deponi med dioxin, pcb och diverse tungmetaller utanför sitt köksfönster.”