Åk på safari, KD!

Artikeln publicerades

Sittande i en buss har ett brokigt litet sällskap körts runt i några av de så kallade fiiinare områdena i Stockholm och betraktat storstilade groggverandor, nedgrävda pooler, exklusiva sjötomter och krattade grusgångar.

För vår del har vi ingenting emot dylika aktiviteter, framför allt eftersom de sätter fingret på de växande klassklyftorna i det svenska samhället.

De riktigt välbeställda slipper nämligen inte längre bara förmögenhetsskatten utan också den statliga fastighetsskatten.

De har dessutom fått sin inkomstskatt kraftigt reducerad.

Är någon därtill intresserad av att få dammråttorna bortjagade av utomstående så är detta sedan några år subventionerat av övriga skattebetalare.

Framför allt är det människor på högerkanten som anser att denna safari skapar onödiga spänningar och motsättningar i det svenska samhället.

På fullt allvar menar de alltså att ett gäng politiska turister som betraktar verkligheten genom ett bussfönster är farliga för samhällsandan. Bra är det däremot, menar de, att rejält sänka skatten för redan välbärgade.

Som en skarpsinnigreaktion mot denna aktivitet finns det inom Kristdemokraterna funderingar på att anordna en så kallad ”underklassafari”.

En av partiets högsta tjänstemän heter Patric Rylander. Han skriver på nätet att han gärna tar emot ”tips på platser att besöka”.

Det ska ”finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder av klotter.”

Också detta har renderat i kritik, framför allt från det egna partiet. För vår del tror vi emellertid att det vore en alldeles utmärkt aktivitet för just kristdemokrater att företa sig.

Vi kan med fördel rekommendera partiets ledning, statsråden samt riksdagsgruppen att packa in sig i en buss och resa till ett utsatt förortsområde, exempelvis i någon av våra större städer.

Där kan de fundera över varför regeringen – i vilken KD sitter – har dragit in på subventioner till byggandet av nya bostäder, och vad detta har inneburit för den ökande trångboddheten.

Efter ett tagkan de göra ett tillfälligt stopp, kliva av bussen och samtala med de många människor som blivit av med sina jobb och nu tvingas leva på en mycket låg standard, ibland så usel att de tvingats till socialbidrag.

Möjligen får kristdemokraterna då en svårsmält insikt om konsekvenserna av den försämrade arbetslöshetsförsäkringen som partiet medverkat till.

Självklart bör dessa gäster i verkligheten passa på att utbyta erfarenheter med några långtidssjukskrivna. Åtskilligt kan berättas om fiaskot med regeringens sjukreform, där allvarligt sjuka tvingas ut för att söka jobb. Många har också fått svårare att betala räkningarna när deras ersättningar sänkts.

På socialförvaltningens lokalkontor kan sällskapet få information om den växande barnfattigdomen, om vräkningar av barnfamiljer, om smygavgifter i skolan, om barn som inte får bra vinterkläder eller glasögon, om föräldrar som ber om pengar för att köpa julklappar till ungarna eller ställa mat på bordet.

Bussen kan även stanna till på en nedsliten kommunal skola.

Där kan busslasten se den allt lägre lärartätheten och de sämre kunskapsresultaten; allt som en konsekvens av de besparingar som genomförts samt privatiseringen av skolväsendet.

Folktandvården är också värt ett besök. Säkert finns det någon tandläkare som kan informera om de växande klassklyftorna i tandhälsa mellan barn.

Kanske finns det även tid över att träffa några av de många ungdomar som inte får in en fot på arbetsmarknaden – vårt land har ju som bekant en ungdomsarbetslöshet som är bland de högsta i hela Europa.

Vad som kanrapporteras hem från denna fältstudie i vardagen är således att det finns skilda världar i vårt land.

Där vissa har fått det oändligt mycket bättre medan andra har fått det sämre.

Där somliga kvitterar ut skattesänkningar i miljonklassen och andra tvingas till socialbidrag.

Där vi allt mindre är medborgare i ett samhälle och allt mer förväntas vara kunder på en marknad.

Där otryggheten hårdhänt griper omkring sig samtidigt som makthavarna tittar bort och tror att skattesänkningar och utförsäljningar är lösningar på allt.

Att Sverige håller på att klyvas mitt itu behöver man inte söka sig ner i Statistiska Central- byråns tabeller för att konstatera.

Ibland räcker det med en bussresa. Och särskilt nyttigt vore nog denna safari för ett parti som KD – som ju skenheligt brukar göra anspråk på att företräda ”verklighetens folk”.