Alliansen lever inte som den lär

Alliansen ställer högre krav på en ny minoritetsregering än den lever upp till själv. Foto: Pontus Lundahl/TT
Alliansen ställer högre krav på en ny minoritetsregering än den lever upp till själv. Foto: Pontus Lundahl/TT

Artikeln publicerades 22 augusti 2014.

Man kan förmoda att det betyder att allianspartierna i ett sådant läge kommer att lägga ner sina röster i den omröstning om statsministern som enligt nya grundlagen måste äga rum efter ett riksdagsval.

Men förbehåll är att innan det sker så vill de fyra partiledarna vara säkra på att en ny regering får igenom en budget.

Det är förvisso ingen apart hållning. En regering måste kunna styra riket och få igenom sin budget i riksdagen.

Bland mycket annat fördelas i budgeten pengar till den statliga verksamheten. Budgeten är alltså central för regeringsutövandet.

Samtidigt är alliansens hållning inkonsekvent.

Som bekant lyckades inte minoritetsregeringen Reinfeldt att få igenom sin senaste statsbudget.

Genom förslaget om höjd brytpunkt i skatteskalan ville regeringen på hösten 2013 genomföra en särskilt skattesänkning på förvärvsinkomster över 36 000 kronor i månaden.

Det var ingen bra politik.

Enligt finansplanen bedömde inte ens regeringen själv att den miljardstinna reformen skulle leda till ökad sysselsättning.

Mest handlade skattesänkningen om att ösa ut mer pengar över människor i de högre inkomstskikten.

Säkert var Folkpartiet pådrivande. Vi vet att finansminister Anders Borgs (M) entusiasm var högst begränsad.

Reformen röstades dock ner av riksdagen.

Regeringen hade nämligen inte på förhand försäkrat sig om stöd i riksdagen för sin politik.

Självgott utgick alliansen från att riksdagsoppositionen bara skulle släppa igenom den.

Men så blev det alltså inte.

Statens underskott blev på så sätt flera miljarder mindre.

Med tanke på dagens hål i finanserna kanske det är något som Anders Borg idag känner viss tacksamhet över.

Skattebetalarna kan vara glada för att de slapp skuldsätta sig ytterligare och betala dyra räntor på ett lån som regeringen hade varit tvungen att ta för att finansiera en ur sysselsättningssynpunkt meningslös reform.

Men det viktigaste i det som nu diskuteras är att den sittande alliansregeringen inte fick igenom sin senaste – sista? – budget i sin helhet.

Den valde att sitta kvar i alla fall.

Det krav som alliansen ställer på en ny minoritetsregering, att den bara ska få tillträda och regera om den får igenom sin budget, lever den alltså inte upp till själv.