Barnen på fritids förtjänar bättre

Myndigheten konstaterar att barngrupperna blir allt större samtidigt som personalens utbildningsnivå sjunker.

Antalet barngrupper blir allt färre samtidigt som antalet inskrivna barn blir allt fler. På tio år har barngruppernas storlek ökat med 34 procent.

Varje anställd ansvarar nu för nästan dubbelt så många barn idag jämfört med år 1990. Utvecklingen har fått från 7,5 barn per anställd till 12,9. Vad gäller personaltäthet är Kalmar och Torsås sämst i länet och sämre än riksgenomsnittet.

Det senaste året har antalet elever ökat med fyra procent samtidigt som antalet anställda har varit konstant.

Bakom alla dessasiffror finns naturligtvis anställd personal som kämpar, ofta med små och otillräckliga resurser, för att ge alla barn på fritids det stöd de behöver för att känna trygghet och utvecklas.

Bakom siffrorna finns självfallet också barn som kanske inte alltid blir tillräckligt sedda och inte får den uppmärksamhet de förtjänar.

Bakom siffrorna finns säkert även en del föräldrar som, trots att fritids ofta är en mycket uppskattad verksamhet, undrar över hur barnen egentligen har det efter skolan. Är det en utvecklande, pedagogisk verksamhet eller mest förvaring?

Vad Skolverkets siffror speglar är en välfärdsinrättning som inte får de resurser som den förtjänar.

Istället för rejäla satsningar på välutbildad personal och små barngrupper har politiken under senare år vridits mot att det gemensamma får en allt mindre del av den växande ekonomin.

Skattesänkningar har helt enkelt varit viktigare än barnens väl. Det måste vara dags att skifta perspektiv.

De allra flesta – också sådana som inte är småbarnsföräldrar – är nog beredda att betala någon eller några hundralappar ytterligare i skatt varje månad för att klara de välfärdsutmaningar som vårt land står inför.

Det handlar inte bara om de äldres trygghet och de sjukas omsorg, utan också om barnens skola.

Fritids omfattas visserligeninte av något obligatorium, men idag går 425 900 elever där.

Verksamheten är tänkt att omfattas av både lärande och lek. Barnen måste där kunna känna både trygghet och utveckling.

Men vilket parti vågar gå i bräschen för rejäla resurstillskott till fritids, och vilket vågar också höja skatten för att betala vad en sådan satsning kostar?