DN:s ”aprilskämt” om utanförskapet

Söndagens ledare inleds nämligen med konstaterandet att siffrorna från regeringens kamp mot utanförskapet är imponerande och fortsätter med att resultatet är rent bländande.

Och det måste väl vara ett stort skämt? Visserligen ett dåligt skämt, med tanke på eländet i Fas 3 och alla cancersjuka som avkrävs besked av Försäkringskassan om beräknat dödsdatum.

Men ändå, en seriös och politiskt oberoende tidning kan väl inte på fullt allvar tycka att regeringen lyckats göra något åt utanförskapet? Med 8,5 procents arbetslöshet?

Definitionen på utanförskaphar hela tiden varit oklar, men innefattar i princip personer som inte har arbetsinkomster utan får a-kassa, sjukpeng eller socialbidrag. Och regeringens metod att minska utanförskapet är att kraftigt försämra bidragen så att folk ser till att bli friska och skaffa sig jobb i stället.

OK, det är sant att det i dag är färre personer än 2006 som får ersättning från sjukförsäkringen (fast antalet ökar igen sedan några år) och en lägre andel av de arbetslösa som har a-kassa.

För ändrar man reglerna så att det blir svårare att få ersättning från sjukförsäkringen så kommer färre personer förstås att få det. Försämrar man villkoren i a-kassan, är det lika självklart att färre arbetslösa får a-kassa.

Men det innebär inte att de som nu hamnar utanför försäkringarna i stället får arbete!

Det innebär enbart att det blir ekonomiskt tuffare att vara sjuk eller arbetslös.

Det är ingen prestation att minska antalet personer som får del av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Det är, som sagt, bara att skärpa villkoren för att få ersättning.

Den verkliga prestationen handlar om att få de personer som faller ur försäkringarna att få jobb. Och där har regeringen totalt misslyckats.

Antalet långtidsarbetslösa – de som verkligen står utanför arbetsmarknaden – växer stadigt och utgör i dag en tredjedel av alla arbetslösa.

77 000 personerhar utförsäkrats från sjukförsäkringen; den absoluta majoriteten av dem har inte arbete.

Antalet unga som får aktivitetsersättning (i princip förtida pension) ökar och Sverige får numera EU-bidrag för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Imponerande?

Tja, man kan ju precis som när det gäller skolans utveckling, tycka att skillnaden mellan de storstilade löftena och det faktiska resultatet är imponerande stort.

Däremot blir man inte särskilt imponerad av detta resultat – tvärtom!

 

 

Anne-Marie Lindgren

Ledarskribent