Ett Ugandabeslut utan principer

Artikeln publicerades 13 mars 2014.

Orsaken är självfallet den ugandiska regeringens nya lag som innebär att homosexuella kan dömas till livstids fängelse.

Mot en sådan lag ska självfallet omvärlden protestera med kraft och klarhet. Men är det rätt att en kommun avbryter ett vänortssamarbete?

Det kan diskuteras. Sverige har inte kapat sina diplomatiska förbindelser med landet.

Regeringen har visserligen dragit in biståndet till den ugandiska staten, men fortsätter det bistånd som slussas genom FN-organ och civila organisationer som bland annat arbetar för mänskliga rättigheter.

Föreligger någon slagsprincip – att kommunen inte ska ha utbyte med städer vars nationella regimer fattar oacceptabla beslut – är det rimligt även andra samarbeten avbryts.

Gäller denna princip kan man, exempelvis, förutse att kommunen förklarar vänortssamarbetet också med Kaliningrad i Ryssland avslutat.

Även där har centralmakten i form av president Putin fått stark kritik för sin hållning rörande homosexualitet. Stora protester skedde världen över i samband med de olympiska spelen i Sotji.

Gäller denna princip kan man även tänka sig att samarbetet med Wilmington i USA avbryts.

Det är ju ett land vars president för bara ett drygt decennium sedan startade ett folkrättsvidrigt krig i Irak samt har hållit – och håller! – hundratals fängslade utan rättegång i Guantanamo. Häromdagen rapporterade AP att bara i delstaten Delawere, i vilken just Wilmington ligger, så sitter 17 fångar och väntar på att få ett dödsstraff verkställt genom giftinjektioner.

Gäller denna princip borde det finnas partier i kommunfullmäktige som har starka synpunkter även på vissa andra vänorter.

Accepterar Folkpartiet samarbete med Wismar i Tyskland, som har börjat avveckla kärnkraften, och står Miljöpartiet bakom samarbete med Savonlinna i Finland, som bygger ny kärnkraft?

Bryter man nerdet kommunala beslutet om avbrutet vänortssamarbete i just Uganda får man alltså intrycket att det är baserat på berättigad upprördhet över sakernas tillstånd, men inte på någon begriplig princip.

I många sammanhang brukar dessutom politiker argumentera för vikten av att vara närvarande, just för att på plats kunna framföra kritik. Därtill är det en sak att markera starkt mot regimen, men en helt annan att vidta åtgärder som drabbar civilbefolkningen.

Man får därför anta att Kalmars avbrutna samarbete med Entebbe beror på att det kostar mindre, inte minst i prestige, jämfört med orter i USA, Ryssland, Tyskland eller Finland.

Konsekvent är det i alla fall inte.