Fattigpojken som blev kapten

Artikeln publicerades

Sverige hade inte mycket att sätta mot Ryssland i Finska kriget 1808 - 1809. Till lands försökte finnar och svenskar stå emot den krigsvana ryska hären så gott det gick, men på mindre ett år var hela Finland förlorat.

Inga stora avgörande sjöslag förekom. Peter Lilja från Norra Möckleby på Öland var med i en av de få stridskontakterna med fientliga skepp. Sin medalj fick han när en svensk grupp mindre fartyg i skydd av mörkret skulle försöka överrumpla två ryska skärgårdsfregatter och tre mindre fartyg. Svenskarna rodde tyst emot fienden, bordade och kämpade ned motståndet på den ena fregatten. Men när de skulle bogsera tillbaka det erövrade skeppet gick det upp på ett grund. Ryssarna besköt fortfarande svenskarna, som fick överge sitt byte.

28 svenskar dog och 37 saknades efter striderna. På ryska sidan stupade 83 män. Men för insats i striderna när fiendefartyget togs fick Peter Lilja, då underlöjtnant, medalj i guld.

Sveaborg

Detta svenska försök att ta ett par fartyg kan jämföras med att ryssarna fyra och en halv månad tidigare hade lagt beslag på 200 fartyg ur svenska skärgårdsflottan ut några förluster alls. Fartygen låg till kaj inne i fästningen Sveaborg utanför Helsingfors när kommendanten Cronstedt överraskande kapitulerade efter en kortare rysk belägring.

Det var inte mycket som gick Sveriges väg i detta krig, och i fredsförhandlingarna i september 1809 hade Sverige inget att sätta emot när Ryssarna krävde Finland.

Tillbaka till Öland

Efter kriget blev Peter Lilja biträde till kommendanten på Kungsholmens kastell i Karlskrona. Han gick sedan till sjöss igen, befordrades till löjtnant och deltog i det korta kriget mot Norge 1814. Istället för att försöka återta Finland hade Sverige riktat in sig på Norge.

Tre år senare gick Lilja i land för gott, och blev 1821 chef för Ölands första båtsmanskompani. Kapten blev han utsedd till 1832, tre år innan han dog. Han vilar vid Algutsrums kyrka, intill sin hustru Sophia Dahlstedt. Inne i kyrkan finns Liljas porträtt och hans sjöofficerssabel. I Algutsrum, där han bodde när han återvände till Öland, finns idag Kapten Liljas väg.

Meritförteckning

Att så mycket finns bevarat kring Peter Lilja militära karriär beror främst på att han 1832 skrev och lämnade in sin meritförteckning och den finns fortfarande på Krigsarkivet.

Lilja gick den långa vägen. Han var son till en fattig båtsman. Vid 15 års ålder värvades han och lämnade han Öland för att bli skeppsgosse vid Flottans värvade volontärregementen i Karlskrona. Efter en kortare militär grundutbildning och sedan fyra års utbildning kom han till kofferdikarlarna, med folk som var värvade från handels- och fiskeflottan. Sannolikt kunde han varken läsa eller skriva när han kom till Karlskrona, utan lärde sig det här. 1788 kommenderades han till fregatten Gripen och var med vid sjöslaget vid Hogland samma år.

Tolv sjöslag

Under de följande tjugo åren var han på tolv olika fartyg, och deltog i lika många sjöslag, efter ett av dem fick han tapperhetsmedalj i silver.

1805 mönstrade han på linjeskeppet Fäderneslandet, med 26 stycken 18 centimeters kanoner som tyngsta bestyckning och 567 mans besättning. I Finska kriget fick skeppet uppgiften att spärra infarten till Åbo. Det var under denna tid han var med om striden med ryska skeppen.

Oddbjörn Andersson


Kung Gustav IV Adolf drog in Sverige i kriget

Har Karl XIV Johan gått till historien som mannen som lyckades hålla Sverige utanför krig så var det precis motsatsen med Gustav IV Adolf, som ensam fick ta på sig kriget där Finland gick förlorat:

I början av 1800-talet skördade Napoleons franska Grande Armée stora framgångar i Europa. Sin plan på att invadera de brittiska öarna fick Napoleon dock släppa, efter att Storbritannien vunnit ett avgörande sjöslag vid Trafalgar1805 och fått herraväldet på haven. Napoleon förbjöd då all import av brittiska varor till det europeiska fastlandet, i ett försök att lamslå öriket.

Sveriges kung Gustav IV Adolf (son till Gustav III) hatade personligen den franske kejsaren, och bestämde i protest att Sverige skulle alliera sig med Storbritannien. Kungen övervärderade Sveriges militära styrka och och många insåg direkt att kungen satte Sverige i en svår situation.

1807 besegrade Napoleon Ryssland som nu blev bundsförvant med Frankrike. De båda ville tvinga in Sverige på sin sida och den 21 februari 1808 anföll Ryssland Sverige genom att gå in i Finland. Tre veckor senare kom krigsförklaringen från Danmark, som liksom Ryssland var i koalition med Frankrike.

Rysslands krig utvecklade sig till ett erövringskrig av Sveriges östra riksdel. Efter att de krigsvana ryska trupperna tagit hela Finland redan 1808 landsteg de utmed Norrlandskusten 1809. Länderna kom överens om vapenvila 2 september.

Sista striderna i kriget med Danmark hade utkämpats mot dansk/norska styrkor i Jämtland i juli samma år. Kriget blev inte vad Danmark hoppats på, eftersom utlovade förstärkningar från Napoleon uteblev. Danmark hade siktat på att återta Skåne, Blekinge och Halland, som landet förlorat till Sverige 150 år tidigare. Fred slöts utan att varken Danmark eller Sverige gjorde några landavträdelser.

Men i freden med Ryssland den 17 september blev ett hårt slag. Sverige fick avträda den östra riksdelen, inklusive Åland.

Kriget ledde också till tronskifte. När Gustav IV Adolf i mars 1809 hade bestämt sig för att ta eget befäl över delar av armén var måttet rågat. De största kritikerna lät arrestera kungen, som sattes i husarrest.

Han avsattes formellt två månader senare och landsförvisades, och slutade sina dagar som landsflyktig i Schweiz 1837.