Fler skulle ha Görans kurage

Göran Adolfsson (S) i sin krafts dagar som starkt och tydligt landstingsråd. Foto: Mattias Johansson
Göran Adolfsson (S) i sin krafts dagar som starkt och tydligt landstingsråd. Foto: Mattias Johansson

Jag minns när hon efterträdde den rätt stillsamme Sundström som ledare för den lilla liberala flocken. Det tonläge hon anslog påminde närmast om de vänstersekteristiska bluddrarna när de härjade som värst.

Det var det billigaste av politiska trick hon använde när hon spelade ut att pengarna som gått till den kommunala sommarunderhållningen istället skulle ha gått till åldringsvården.

Så går det inte till och det vet hon. Kalmar blir attraktivare med gratis­underhållningen och krögarna får säkert mångdubbelt tillbaka pengarna de satsat, men politikerna måste hålla ett öga på de korttänkta tjänstemän som har det dåliga omdömet att välja en aktivitet som redan finns här och konkurrerar med den.

Varför politikerna kryper undan ansvaret och säger att de inte ska lägga sig i vilken underhållning som väljs begriper jag inte.

 

Nu ska välHilmansson bli ninjafeminist, vilket inte är någon sammanslutning för tjejer som gillar japanska kampsporter utan en sekt för intern uppbyggelse, som enligt en programförklaring läser förföriska kvinnomagasin och feministiska bloggar och hyllar moderskapet.

De kräver den totala rättvisan och det är väl att ersätta det rätt sammanfallande patriarkatet med ett matriarkat.

Ninja har att göra med att de skickar mjuka kaststjärnor till sådana som de hävdar motverkar jämställdhet. Men skulle inte jag få en sådan stjärna som gjort så mycket för att underlätta ninjarekryteringen genom att medvetet provocera?

Sedan finns det ett otal feminismer som amazon-, anarko-, bimbo-, hiphophe-, rökrute-, och förstås eko-, som ju är Åsa Romsons sekt, där den hårt arbetande medelålders heterosexuelle mannen betraktas som skit och värdelös. Att de bara orkar med den här lekstugan.

Det var ju föga överraskande att folkpartiledaren Jan Björklund skulle fiska i grumliga vatten runt feminismen i sitt sommartal. Folkpartiet har alltid varit vårt mest trendkänsliga parti som tar alla chanser till att få uppmärksamhet och några till.

Nu var Björklund ute och flaggade med nya tusenlappar i jämställdhetsbonus, så att det kan ge 6 000 kronor skattefritt i månaden. Ja, det är väl bara början på den rundhänta löftes-karusell som en svensk valrörelse alltid utvecklar sig till när partikanslierna får upp ångan.

För fyra år sedan räknade jag ut att på en vecka var partiernas löften uppe i tio miljarder per dag.

Eftersom Sverige går rätt knackigt just nu så borde valrörelsen handla om hur vi ska klara välfärdens finansiering med ett växande antal äldre medborgare när alla pekar på att det blir ännu större hål i statskassan än vad Anders Borg ställt till med.

Men det kommer att bli fart på löfteskarusellerna och fortsätter regeringspartierna att ligga lika skrynkligt till som de gjorde före semestermånaden, så har de inget annat att ta till än att locka med att dela ut godsaker.

 

Björklund dammade avett gammalt Palme-citat från 1979, där Palme frågade ”vad det är för fel på den gemensamma borgerliga politiken, eftersom ni aldrig låter väljarna ta ställning till den i ett fritt demokratiskt val?”.

Till saken hörde att Sverige då haft en borgerlig trepartiregering som spruckit på kärnkraftfrågan och det lilla Folkpartiet fick leda landet i elva månader. Då begärde de tre ett nytt mandat att regera utan att ha ett regeringsprogram.

Så det är inte riktigt jämförbart med 1979 års situation när Björklund försöker vända Palmes uttalande mot Stefan Löfvén och frågar vad det är för fel på den gemensamma rödgröna politiken som inte väljarna får ta ställning till.

Det har aldrig funnit någon rödgrön regering, utan det har varit en socialdemokratisk minoritetsregering som förankrade sina förslag i en majoritet i riksdagen. Mest med Centerpartiet och med kommunisterna som stödpartier.

Styrelsesättet var då som Tage Erlander formulerade det:

– Vi lägger våra förslag sedan får ni kommunister göra vad fan ni vill.

Jag kan inte förstå hur Stefan Löfvén kunde hemfalla till den billigaste feminism-retoriken häromdagen och hänga på tugget om den manliga könsmakt ordningen. Riktigt hur den ser ut framgår inte riktigt, eftersom det är en gammal Gudrun Schyman-formulering som kan tolkas litet hur som helst.

Man får väl vara tacksam, att inte Löfvén står och säger död åt familjen. Har han så stirriga rådgivare som tror att det där rätt disparata feminist­hydret skulle vara av avgörande betydelse för valets utgång?

Men nu måste det bli slut på att feminismen ska gå före allt annat i valrörelsen.

 

Ett tråkigt beskedi veckan var att landstingets starke man i decennier Göran Adolfsson hastigt gick bort, 73 år gammal.

Det var alltid kul att träffa honom efter karriären och han var då avspänd och verkade ha det bra. Han var en självständig person som inte stack undan med sina åsikter när han tyckte något var fel, vilket jag noterade på den löpsedel som han fick av Östra Småland när han fyllde 50 år.

Han var ordförande i tidningsstyrelsen och det var rejäla holmgångar mellan honom och den där Thorbjörn Båth som LO hade det dåliga omdömet att göra till A-presschef, vilket gjorde att hela skeppet havererade.

Göran minns man som en person med hårda nypor, helt befriad från opportunism och som rätt oförblommerat sade vad han tyckte.

Fler i den gråmelerade politiker­högen skulle ha Görans kurage.

Jan G Andersson