Jag gillar Hägglund, men han är lite för gammalmodig

Hans fromma förhoppning var att ett par miljoner inte har bestämt sig vad de ska rösta på än och valet är inte avgjort och visst är det så att flera bestämmer sig sent vad de ska rösta på, men alliansen har inte rört sig många millimeter uppåt, så det ser rätt mörkt ut för regeringen.

Jag hade ett par frågor till Göran:

– Ni lyckades stoppa en tredje obligatorisk pappamånad i valmanifestet, men något förstatligande av sjukvården blev det inte.

– Det hade vi inte räknat med heller att kunna få igenom, men vi måste hålla idén om statlig sjukvård levande för både de stora investeringar som krävs och en jämställd vård kräver detta, hette det. Det var en jäkla hård brottningsmatch att stoppa en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen, men vår frivilliglinje vann att det är föräldrarna som ska bestämma, sade han rätt stolt.

Men när hansade att alliansregeringen ska ta Sverige framåt, så var det inte något konkret utan mest tillbakablickande.

Jag tyckte att han var väl demagogisk när han påstod att sjukvården är organiserad som 1863. Vi har regionsjukhus nu för specialistvården och vi har förnämliga hälsocentraler som inte fanns då.

Varför ska statliga byråkrater ta över vården istället för demokratiska valda politiker, och då svarade Hägglund att den politiska styrningen ska vara kvar.

Jag gillar Hägglund även om han är litet gammalmodig, Han har hamnat i fel sällskap. I en annan miljö kunde denne arbetargrabb från Degerfors, som dessutom var en hyfsad fotbollstalang, vara en tillgång med sitt sociala engagemang.

Jag kom direktfrån krogen Satan i gatan, där LO-ombudsmannen Jussi Gröhn trummat ihop sina kollegor och fått dit LO:s 1:e vice ordförande Tobias Baudin som väl får ta över när Stefan Löfven kallar in sin kompis Kålle Thorvaldsson som näringsminister.

Baudin var inte nöjd med valrörelsen. LO:s frågor har inte kommit fram riktigt och intresseorganisationerna har tappat nästan allt sitt inflytande över valrörelserna, skriver pressforskarna i den nyutkommna boken Mediekratien, utan det är journalisterna som tagit över valrörelserna och styr mer och mer.

Numera är det inte LO:s ordförande som är den självklare partnern till partiordföranden som det var på valupptakterna på 70-talet utan det är en akademisk expert.

– Ja, facklig-politisk samverkan är inte vad det varit, sade han litet uppgivet, även om vi nog landar på cirka 60 procent LO-röster på (S) mot drygt 50 procent i förra valet.

LO lägger siginte. I sin egen politiska plattform var kraven tydliga, men journalisterna som numera skriver dagordningen för valrörelserna har inget intresse för trygghetsfrågorna på jobben, säger han.

Valrörelsen har handlat för mycket om regeringsspekulationerna och för litet om arbetslösheten. Svenskt Näringsliv som säger att det vore en katastrof för vissa branscher om allmän visstid förbjuds bemöttes med närmast en fnysning. Det är våra medlemmars mest tydliga krav att allmän visstid, att man inte ska kunna stapla visstidsanställningar på varandra, måste bort, slog han fast.