LO:s sista chans

Foto:
Oppositionsledare? LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson lät nästan som en oppositionsledare när han lade ut texten på LO-kongressen på söndagen.
Foto:
Oppositionsledare? LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson lät nästan som en oppositionsledare när han lade ut texten på LO-kongressen på söndagen.

Hans budskap till de unga socialdemokraterna var att de utgjorde generationen som inte fick misslyckas. De ödesfrågor som Palme pekade på var bland annat miljön, arbetslösheten och freden. Misslyckades de unga skulle ingenting som de lämnade efter sig längre vara likt.

Ungefär samma ödesmättade omständigheter gäller också för den nya LO-ledningen med nyvalde Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen.

Misslyckas fackföreningsrörelsen med rekryteringen av nya medlemmar, med att bygga organisationen stark och åstadkomma resultat till gagn för löntagarna – ja, då kommer Sverige om några år att i grunden vara förändrat.

Vi kommer att få se vidgade löneskillnader, ökad otrygghet på jobbet och sämre arbetsvillkor.

Det blir ett Sverige där massarbetslösheten har permanentats och maktbalansen vridits ytterligare till arbetsgivarnas fördel och löntagarnas nackdel.

 

Värnet som löntagarnahar mot en sådan utveckling är många gånger facket.

Med ”Kålle” Thorwaldsson vid rodret för Landsorganisationen kan man därför säga att detta är LO:s sista chans, i alla fall att vara en organisation med det stora inflytande över samhällsutvecklingen som LO genom decennierna har haft.

Detta innebär att Thorwaldsson inte får vara feg i sitt ämbete.

Till gagn för sina medlemmar måste han gå i närkamp med ett allt otryggare och ojämlikt samhälle samt vara konstruktiv när det gäller att formulera politik.

Under söndagen stod så Thorwaldsson på scenen i samma Folkets Hus, kanske till och med i samma talarstol, som Olof Palme 28 år tidigare.

”Kålle” Thorwaldsson levererade ett av de mest upplyftande och uppfordrande anföranden som har hållits i detta anrika Folkets Hus på mycket länge.

”Kålle” talade självkritiskt om hur arbetarrörelsen successivt har trängts tillbaka i massarbetslöshetens och den försämrade a-kassans spår. Han försökte sannerligen inte släta över sin egen organisations olika misslyckanden.

Men han pekade också ut vägen framåt. En politik för full sysselsättning ska utformas. Han proklamerade kamp mot vinstintressena i välfärden. Han lyfte fram jämställdhetsfrågorna. Han ville att fackföreningsrörelsen skulle hålla ihop bättre för att bli mer slagkraftig.

 

Han menade dessutomatt arbetarrörelsen inte får vara rädd att hålla fram och göra konfliktytorna i samhällsdebatten tydliga.

I denna sin ansats lät nästan Thorwaldsson som en ren oppositionsledare och sade mycket av det som många önskar att den betydligt mer försiktige Stefan Löfven borde säga. Man kan nog därför också konstatera att talet i hög utsträckning riktade sig till den S-märkte partiordföranden.

”Kålle” kommer alltså inte, att döma av vad han sade, låta sig nöjas med att LO fortsätter att tappa makt och inflytande. Inte heller kommer han acceptera en Socialdemokratisk politik som bara markerar skillnad mot borgerligheten för syns skull.

Detta lät och låter onekligen hoppingivande. Man kan förstå att kongressombuden gav honom stående ovationer. Man kan förstå att talet kommer att kritiseras hårt av borgerligheten. Det sista har ”Kålle” säkert ingenting emot.

 

Men det kommerockså en vardag när kongressen är slut, då kloka LO-ordförandeord ska omvandlas till handling och kongresstalsmeningar bli verklighet ute på arbetsplatser och på fackliga expeditioner.

Detta är nog så svårt.

Och det är inte för vad han säger utan för vad han åstadkommer som Thorwaldsson en dag kommer att utvärderas av LO-medlemmarna i vårdens korridorer, på blåsiga byggnadsställningar och i lastbilarnas förarhytter.

En sak är säker: Klarar ”Kålle” att göra verklighet av de förväntningar som han nu skruvat upp, då kommer Sverige att vara ett bättre land för landets löntagare den dag han lämnar över stafettpinnen till sin efterträdare.

Han representerar den fackliga generation som med Palmes ord inte får misslyckas.