Margot lättar på förlåten

Artikeln publicerades 12 april 2014.

Arbetslösheten slutar dessutom regeringen att bekämpa och arbetsmarknadsminister Svantesson har gett upp och sagt att allt som kan göras är redan gjort. Anders Borg spådde som vanligt bättre tider runt hörnet, men det har han alltid gjort utan att hans prognoser infriats. Han har alltid haft mest fel av alla i sina gissningar.

Han borde därför erinra sig sin företrädare Kjell-Olof Feldts slutsats, att det är frestande att i sämre tider bevilja sig utgifter som man lånar till, men det är inte lika lätt att när det blir bättre tider betala tillbaka.

Man måste också sätta en del frågetecken kring Borgs beräkningar för att dra in skatt. Det är ifrågasatt av expertisen att staten ska spara 4,5 miljarder på att slopa skatteavdraget på pensionssparandet.

Sparrådgivarna har haft tid på sig att informera dem som tjänar bra om att istället gå över till att byta lön mot pension, så kallad löneväxling. Man avstår lön till förmån för tjänstepensionsinbetalning och den anställde drar nytta av företagets avdragsrätt.

Annars ägnade AndersBorg den mesta tiden till att misstänkliggöra oppositionen för att ha en hemlig agenda att sätta sprätt på ännu fler lånade miljarder än han gör av med om den vinner valet.

Det var en framgångsrik strategi för fyra år sedan, att gå till attack mot de rödgrönas skattehöjningar. Den ledde till att regeringen kunde ta över initiativet i valrörelsen.

Men den här gången är det rödgröna regeringsalternativet nergrävt och det bildas inga koalitioner på förhand. Det blir ingen gemensam motion om vårbudgeten, så Socialdemokraterna behöver inte ta ansvar för alla tokerier som poppar upp bland postkommunister och friårsfantaster.

Anders Borg får försöka hitta på något annat än tandlösa misstänkliggöranden.

Det börjar bli rätt bråttom. Det har sällan hänt särskilt mycket i väljaropinionen mellan Almedalsveckan och valet. Ett par-tre procents förskjutning brukar det bli, men differensen mellan blocken är just nu närmare 15 än tio procent.

Min gamle klasskompis från Tanneforsskolan i Linköping, före detta riksdagsmannen Nils Fredrik Aurelius, vill inte betrakta sig som moderat längre utan som oberoende samhällsdebattör bland annat på den här sidan.

Ja, vart ska en stackars värdekonservativ ta vägen i dessa tider när Reinfeldt kopierar sosseförslagen och lägger ner skattesänkandet?

Göran Hägglund som hänger på gärdesgården är inte heller mycket att luta sig emot för den som tror på de besuttnas ideal.

Nisse har heller aldrig hymlat med sina åsikter. Han höll på högern redan då vi som 15-åringar gick i åttonde klass. Det var valåret 1960 och högerns stora utspel var att ta bort första barnbidraget. Jag var instinktivt emot och kunde som vanligt inte hålla käften när vi hade debatter i skolan.

Sedan läser jagatt gamle försvarsministern Eric Krönmark (M) i Södra Vi också verkar ha tappat tron på sitt gamla parti.

Det är klart att är man reservkapten på I 12 i Eksjö, så kan man ju inte gilla att finansminister Anders Borg tillåts beröva försvaret många miljarder.

Frågan är väl om han blidkades av att kaptenen och försvarsministern Karin Enström plötsligt panikkastade in ett förslag om bygga en ubåt och tio JAS-plan. Det är rätt mycket annat i materielväg som fattas om vi ska kunna försvara oss.

Om jag inte minns fel, så var det väl Krönmark som försvarsminister som sydde ihop lösningen med sossarna, så att det överhuvudtaget blev några JAS-plan.

Jag ser atten del sossar, som förre socialministern Margot Wallström, så här fem månader före valet inte kan låta bli att börja sälja skinnet innan björnen är skjuten. Hon lanserar sig själv som nästa utrikesminister. Det finns väl andra sossekvinnor, till exempel Carin Jämtin, som vill ha ett ord med i laget.

Om Stefan Löfven och Magdalena Andersson håller distansen ut, och det är väl idag mer som talar för det än som pekar emot, kommer det som vanligt att bli ett väldigt kattrakande krigs ministerposterna.

Det var ett rejält springande i provisoriska Riksdagshuset vid Sergels torg när Olof Palme skulle bilda regering 1982 och mest sprang Birgitta Dahl där. Palme blev väldigt irriterad på hennes ständiga lovar i korridoren utanför hans rum.

– Ta bort henne, skrek han, men hon fick till slut sin taburett i alla fall. Det lär inte bli mindre rännande runt Löfven den här gången, särskilt inte om det blir aktuellt med flera partier i regeringen.

Skuggministrarna, som är sossarnas talesmän i olika frågor och partiets utskottsbossar i riksdagen, är ofta givna.

Så Lena Hallengren ligger bra till liksom Ylva Johansson och Peter Hultqvist. Men frågan är om näringsutskottets Jennie Nilsson inte är litet för kort i rocken.

Det skulle nog behövas någon facklig tungviktare på posten som näringsminister, fast LO-gubbarna har oftast gjort rätt släta figurer när de hamnat i regeringen. De bästa krafterna har aldrig LO släppt ifrån sig.

Kanske kan Löfven övertala sin gamle Metall-kompis Kålle Thorvaldsson, LO-basen, att ställa upp.

Göran Perssons gamla statsråd har antingen fallit för åldersstrecket som Engqvist och Rosengren eller är ur räkningen som Thomas Östros. Pär Nuder skulle förvisso platsa liksom Thomas Bodström, men de vill nog inte.

Letar man efter nya stjärnskott, så står de väl inte som spön i backen, men de som tillkommit sedan sist i manegen som Damberg och Fredrik Olofsson har i alla fall visat att de kan bita ifrån rätt bra.