Medlemsinflytande eller toppstyrning?

Däremot kan man förstås ha synpunkter på interndemokratin. Inom SD råder en kompromisslös toppstyrning. En närmast allsmäktig nomineringskommitté presenterar en enda rikslista vid en presskonferens i Stockholm. En politiker kan ha hur stark ställning som helst regionalt, men ändå rensas bort (Alfsson).
De borgerliga partierna har traditionellt haft rådgivande provval, där medlemmarna fått rangordna kandidaterna till riksdag, landsting och kommun. Så fungerar det fortfarande inom FP, C och KD och även MP.
De nya moderaterna har däremot slopat allt mera av detta. Sämst i klassen är M i Kalmar län, som nu senast inte ens orkade med provval till riksdagen.
Socialdemokraterna i länet vågade sig faktiskt på ett experiment med vidgat medlemsinflytande inför riksdagsvalet 1998. Snart nog övergavs dock det äventyrliga provvalet och man återgick till en allom bjudande valberedning, som jämkar mellan LO, SSU, PRO, kvinnoförbundet och Nasim Malik.
Medlemmarna uppfattas alltså inte i första hand som individer med egna åsikter, utan som tillhörande en viss grupp. Sådan är kollektivismen.
Ett genomgående problem i alla partier är att valberedningarna sällan är särskilt självständiga utan påverkas av politiska funktionärer och andra myglare i bakgrunden.
Trots allt har nomineringskommittéerna instruktioner att följa.
Låt oss avslutningsvis se hur dessa såg ut för M i Kalmar kommun. Huvuduppgiften var att intervjua och plocka ut 20 toppkandidater utan inbördes ordning. Sedan förslaget lagts fick, obegripligt nog, inga nya kandidater tillföras! De främsta urvalskriterierna sades vara kompetens och erfarenhet. (Vad som gällde för kommitténs ledamöter är oklart.) Vidare skulle medelåldern sjunka och kvinnorna bli flera.
Har man väl börjat kvotera är det lätt att glömma en eller annan grupp. Resultatet blev en lista fri från utlandsfödda, något tämligen unikt i dessa tider.
Utan provval och med en stämma där endast 64 medlemmar infann sig var resultatet ganska oförutsägbart. Nå, utfallet kunde väl blivit värre, men bekymren inför valet är många: opinionssiffrorna för M i Kalmar har enligt SOM-institutet fallit kraftigt ända sedan 2009 och föreningslivet lider av tvinsot. Fullmäktigegruppen har dessutom svag kontakt med strömningarna i folkdjupet, som inte minst frågan om Linnéuniversitetets placering visar.
En sympatisör har alltså all anledning att känna sig orolig. Det frikostiga partistödet har visserligen gjort också moderaterna tämligen oberoende av medlemmarna, men att bortse från väljarna har inget parti råd med.

 

Nils Fredrik Aurelius
Kolumnisten är före detta riksdagsman (M) från Kalmar