Moderatbråk även i Oskarshamn

Det räckte alltså inte med att partiet delades mitt itu när listan till kommunfullmäktige nyligen slogs fast. Med endast en röst besegrade Leif Axelsson sin motkandidat Eva-Marie Hansson i striden om förstaplatsen.

Häromdagen kunde även tidningen Nyheterna rapportera om Axelssons vildsinta attack på partiets lokala ordförande Gunilla C Johansson.

Efter att hon bara närvarat vid 19 av sammanlagt 37 fullmäktigemöten under mandatperioden såg sig Axelsson tvungen att verbalt strimla Johansson längs både bredden och tvären.

Han talade om ”dålig stil” och ”nonchalant gentemot våra väljare”. Osentimentalt konstaterade Axelsson att ”kan man inte sköta sitt uppdrag, så får man ta en timeout eller ge det till någon annan”.

Närmare ett regelrätt avgångskrav är nog svårt att komma.

Själv menade Johanssoni fredagens tidning att det var ”privata skäl som orsakat frånvaron” samt att skälen varit ”förankrade hos både styrelsen och gruppledaren”.

Självfallet kan man alltid diskutera vad som är rimlig närvaro i kommunens högsta beslutande församling.

Under pågående mandatperiod är det ytterst en fråga för berört parti. Diskussioner om saken brukar föras internt.

Att kritiken nu söker sig till offentligheten, och dessutom riktas från oppositionsrådet mot den lokala partiledaren, får därför sägas vara närmast sensationellt. Det vittnar om maktspel, personliga motsättningar och interna bråk.

Förmodligen har ännu inte ens en bråkdel kommit upp till utan.

Regeringsdugligt är det knappast. Om Moderaterna inte kan hållas ihop, hur ska partiet då kunna vara ett sammanhållande kitt i den sedan tidigare sönderfallande alliansen?

Och hur ska de vara förmögna att ta ansvar för Oskarshamn?

Den läkeprocess som Kalmarmoderaterna är mitt uppe i får väl oskarshamnarna ägna nästa mandatperiod åt att inleda.

Möjligen får de göra som Kalmarmoderaternas främsta namn på fullmäktigelistan: skriva en debattartikel.

I Barometern-OT igårlät några av dem publicera ett inlägg som helt saknade politiskt innehåll.

Mest var det intetsägande klyschor, högstämt pekoral och honungslena plattityder, där våren och vädret utgjorde det kärnfulla.

Kanske kan Oskarshamns-högern formulera något liknande och visa att man i alla fall försöker hålla ihop. Axelsson och Johansson kan väl börja i samma stil som partivännerna i Kalmar med att de, förslagsvis, tillsammans har sett vårens första tussilago?

Vår tidnings insändarspalt meddelas härmed öppen.