"Privat vård ofta bättre än offentlig"

 Men jag undrar vem det är som vänder sig bort från verkligheten. Statistik, tillgänglig för alla, visar till exempel, att:
• Anställda i privat vård och omsorg trivs bättre än de offentligt anställda (Jobbhälsobarometern)
• Lönen i privat vård och omsorg är högre än i offentlig (SCB)
• Sjukfrånvaron är lägre i privat vård och omsorg jämfört med offentlig (SCB)
• Privat drivna äldreboenden har en större andel heltidsanställda än kommunala (Socialstyrelsen)
• Privat drivna äldreboenden har en större andel sjuksköterskor och sjukgymnaster än de kommunala (Socialstyrelsen)
 Dessa förhållanden har med all säkerhet stor betydelse för det faktum att privat vård och omsorg i de utvärderingar som görs är minst lika bra och ofta bättre än den offentliga vården och omsorgen. Att då, som Socialdemokraterna gör, bestämma att den kommunala organisationen är det optimala och ska bilda norm, blir bakvänt.
Ändå håller jag faktiskt med Jan G Andersson i hans slutsats. Det behövs en betydligt bättre uppföljning av kvaliteten. Det måste bli lättare för patienter och brukare, men också för beslutsfattare och medier, att se och jämföra kvalitet. I såväl offentlig som privat drift.
Tyvärr är det just här det Socialdemokratiska förslaget har sin största brist. Regleringen av bemanningen är tänkt att ersätta den uppföljning som många kommuner nu bygger upp, ”den kontrollhysteri som har vuxit fram i välfärden”, som S skriver i sitt förlag.  

Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

 

Svar:

Det står naturligtvis inte ett enda ord i Vårdföretagarnas inlaga om bekymret med att skattepengar hamnar i fickan på vårdgeschäftens ägare f v b till skatteparadisen. De nedpissade blöjorna och Carema-skandalen är som bortblåst.
Vårdföretagarna ska nog vara litet noggrannare med vad man argumenterar emot. Det som beskrevs som ”kvalificerat skitsnack” var inte kritiken mot de kommunala bemanningsplanerna, utan Vårdföretagarnas föreställning att man förfogar över unika vårdmetoder.
Det finns dock igen anledning att höja den offentliga vården till något föredöme. Där finns fel och brister där också. Men att man ska ha en ha en norm precis som i Norge borde ligga i seriösa vårdbolags intresse att medverka till.

Jan G Andersson
Ledarskribent